Att älska dig! Del 2

Dagbok 24 mars 2005

Du, rör vid mitt inre
Du, du fyller mitt sinne
En dröm förvandlas till en verklighet
En värld, som väntar på oss

Jag har funderat en hel del på detta med relationer denna vecka, och jag har allt mer börjat inse hur vi människor lurar oss själva i vår nästan patetiska jakt på det där perfekta förhållandet.
För när vi jagar som mest så är vi väldigt dåliga på att se det vi har just nu. Man ser inte skogen för alla träd helt enkelt.
Vill jag verkligen ha den där perfekta relationen just nu. Den som man bara ser på film och på TV och som man läser om i böcker av Barbra Cartland?
Nej, det vill jag inte. Inte på några villkor faktiskt.
Jag vill inte vara bunden vid någon eller känna den press som ett förhållande ändå är på vissa plan.
Jag trivs som jag har det nu med Patrick som jag träffar emellanåt och sånt där.
Sex är viktigt för mig men just nu vill jag i så fall bara ha sex. De vackra smickrande orden och allt det där andra är heller inget jag eftersträvar på något sätt just nu.
Sen finns det ju andra relationer som just nu för mig är mycket viktigare än en förhållanderelation.
Det finns 2 personer från förra året som jag för alltid kommer bära med mig i mitt hjärta på ett mycket speciellt plan, och det är Charlie och det är Robin.
När jag träffade Robin i november hade min hjärna på något sätt bestämt sig för att jag aldrig mer skulle falla för någon. Efter Alex var det en omöjlighet för mig att jag skulle kunna öppna mig för någon på det sättet igen, men det krävdes bara några timmar på en Kinarestaurang i Borås ihop med Robin för att hela den tanken skulle raseras.
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag nånsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom

Kärlek, var det just kärlek jag kände?
Visst tusan var det kärlek. Det var alla former av kärlek.
Jag kommer aldrig glömma natten då jag och Robin varit på Miss saigon och sen på Gretas. Klockan var exakt 5:11 och Robin låg på min arm. Att jag vet exakta klockslaget var för att jag just då tittade på mobilen.
När när vi låg där och pratade om allt så kände jag en sådan oerhörd stark känsla för honom, det var ingen sexuell känsla utan det var en känsla av frihet. Ja, just det! Frihet!
Jag var fri igen, då för första gången under hela 2004 tror jag att jag verkligen kände att jag hade tagit mig några steg fram. Att jag inte var det besynnerliga svin som Alex och hans pappa ville ha mig till, att jag helt enkelt var ett person av kött och blod.
Jag behövde inte dölja att benet mitt efter operationen värkte som fan, utan jag kunde helt enkelt bara vara Walentine. För folk som inte känner mig så låter detta som löjligt kanske, men för dom extremt få som verkligen förstår sig på mig så är nog allt detta väldigt begripligt, och det var just Robin som hjälpte mig med detta.
Inte så mycket för att han gjorde något speciellt för bara mig, utan genom att bara vara Robin och ingenting annat och så är det fortfarande. Robin tillåter mig inte att dölja eller ljuga för honom om hur jag mår. Jag får må dåligt lika mycket som jag får må bra. Faktum är att han skulle antagligen blir förbannad om han fick reda på att jag döljde något sånt för honom.
Det är inga överdrivna ramsor om hur synd det är om mig, men han vill veta för han bryr sig, och han litar på mig. Därför är min relation med Robin så oändligt mycket mer för mig än bara något man satt på och som man kanske kan inleda något med. Därför är den relationen jag har med honom kanske på många sätt den viktigaste relationen jag haft på många år.
Sen har vi Charlie…
Charlie som bokstavligt talat hoppade upp i mitt knä en vecka efter Miss Saigon och som jag i så många år haft en sådant gott öga till. Charlie hade liksom jag problem med saker och ting. Han var också inne i en form av livskris och jag tror att vi tillsammans red ut den.
Jag, kan äntligen andas
Mitt liv, har långsamt förvandlats
En stig, som leder till oändlighet
En värld, som finns här för oss

Vad jag älskade dom nätterna då jag och Charlie satt och pratade till morgonen, och vad jag älskade när han sov över. När vi innan vi somnade alltid låg en stund och talade om ditten och datten. Jag på rygg och han på sidan emot mig på min arm. Inte heller där något sexuellt men likväl en form av relation.
Ordet relation skrämmer många men då borde dom kolla upp vad allt handlar om.
Jag har många vänner vars idé om samvaro med tjejer/killar går ut på att fjäska som fan på MSN och sen träffas, knulla och sen kanske höras igen. Dessa personer känner ofta en väldig tomhet i sitt liv och tro fan det. De får ju aldrig någon för själen. Det kanske viktigaste av allt.
Det fick/får jag av Charlie, mycket mer än vad jag tror han någonsion kommer förstå.
Lika mycket som han kände att han kanske blev lite starkare i det han funderade på, lika mycket hjälpte han mig.
Jag kommer ihåg första gången Charlie var här och vi suttit och talat om allt. Helt plötsligt säger han ”Men här sitter jag Walle och bara pratar om mitt medan du sitter där sjuk och eländig. Har du ingen att tala med om det som är jobbigt?”
Jag kommer ihåg hur chockad jag blev för jag är inte riktigt van vid sånt. Det är alltid så självklart att jag har svaren men inga frågor om mig själv så jag blev väldigt paff att få den frågan.
Sånt betyder något för mig, och det betyder väldigt mycket.
Sen tror jag att saker och ting ibland kan ha sin gång och när en sak som mest behövs så finns den där, även så är det med Charlie.
Det var längesen nu vi hade våra nätter ihop, men bara för det betyder han inte mindre. Vi behövde varann och slumpen och ödet ville att vi skulle finna varandra då. Nu har vi gått vidare till annat men finns ändå kvar där på annat sätt, för alltid hoppas jag.
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag nånsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom

Just för sånt är Charlie och Robin så viktiga i mitt liv. Just för sånt skulle jag heller inte vilja byta ut dom mot någonting annat. Jag är idag så tacksam för att inget sexuellt skett mellan mig och dom för då skulle jag inte ha den känslan som jag har idag. Jag har nog den bästa av relationer man kan ha med någon, i alla fall en form av relation som jag just nu behöver.
Och jag är redo för under som sker
När ett hjärta får följa sin lag
För du, är allt jag vill ha

Jag känner att livet finns där ute, och jag känner att väldigt få som finns i mitt liv idag kommer följa med mig in dit. För många suger ur min energi, för många ränkar med mig när det passar dom.
Egentligen borde jag kanske vara tacksam mot Alex för vad han gjorde. Kanske borde jag vara tacksam för att ha blivit utsugen av ett egotrippat litet svin i 2 år, som sedan vänder allt emot mig och själv står där utan skuld enligt sig själv. För det var jag som lät honom hållas.
Robin och Charlie visade mig att man inte ska ta saker som ”Det är i alla fall roligare att snacka med Linda för hon har ju inte cancer som du har”. När man hör sånt ska man be den personen fara åt helvete. Man ska ge den personen en sådan fetsmäll så öronen åker av. Man ska inte dölja sin känsla och gråta i smyg.
De visade mig dessutom att vänskap inte handlar om den enes krav och villkor till 99%. Det handlar också om att man faktiskt ibland får vara sjuk, nere eller allmänt kass. Det är OK att vara det, för vänner förstår.
Dessutom visade dom mig att man som vän får vara ärlig. Frågar en person dig en sak ska du säga vad du tror och tycker, inte vad personen i fråga förväntar sig höra.
Allt det där har min stackars hjärna lärt sig, och Charlie och Robin har på så många sätt varit med i den processen.
Nu är det vår i luften, och det är vår i sinnet.
Det är dags att gå vidare, mot nya utmaningar, nya glädjeämnen och nya livsmål. Det kommer också finnas nya bakslag och motgångar, men det är just allt det där ihop som är livet.
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag nånsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom

Glad Påsk alla.
Det är ju ändå uppståndelsens tid. En tid för att minnas sin sorg men också att se framåt och gå vidare.
Så som sagt,
Glad Påsk alla
(Texten i ”snestil” är från låten Att älska dig som Shirley Clamp framförde på melodifestivalen i år)

Bookmark the permalink.

One Response to Att älska dig! Del 2

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *