Tisdag blir onsdag

Dagbok 22 februari 2005

Ännu en arbetsdag till ända och snart är det dags för en ny. Idag har det iofs gått ganska bra att jobba, men trött är jag. Samtidigt tror jag det är viktigt för mig att jag försöker leva och jobba som vanligt, tids nog kommer ändå mycket förändras men det är ingen idé att lägga skidorna i vädret just nu och vänta. Lika bra att ta allt som det kommer, det mår man bäst av.
Det är en boende på jobbet som mår väldigt dåligt just nu och hon kommer inte klara sig. Denna lilla tant är min absoluta favorit. Hon är dement men vi har alltid haft kanonkontakt och mitt namn kommer hon ihåg direkt. När man hör ”men här kommer ju Walle” så smälter man, och nu är hon sjuk. Mycket sjuk och det är inte en fråga om hon kommer gå bort utan när hon gör det. Det där känns jobbigt, för oavsett hur proffsig man än är så är det alltid någon eller nåra man känner lite extra för.
Efter jobbet idag skulle jag träffat Patrick men det är uppskjutet tills i morron, kanske bra för idag träffade jag istället Poppe och det får ju finnas lite hejd på killarna 🙂
Jag talade istället med Robin i telefon och jösses va skönt det var att höra hans röst igen. Vi ska ses snart bestämde vi vilket jag verkligen ser fram emot. Han ska spela teater nästa vecka i Åmål och Skellefteå, hoppas det går bra. Han kommer bli en stor kändis en dag och då ska jag bli hans groupie bestämde vi idag 😀
Nej, det finns inte mycke mer att skriva så jag avslutar med en liten vers från en låt som iofs är ganska medelmåttig med texten säger en del om hur jag skulle vilja få förklara mig för en viss person just nu. Vem det är får ni komma på själva men det är inte Alex i alla fall, så har jag hjälpt er lite på traven 😛
Det är nått som kan hända vem som helst,
det är bara ord men
alla gör vi fel,
sånt man aldrig borde
görs ändå,
lovar dig,
det här var ett misstag av mig.
Det är nått som kan hända vem som helst,
säg att du förlåter,
ja, jag gjorde fel.
Men om du kommer åter
ska jag vänta här på dig,
det här var ett misstag av mig,
ett misstag av mig

Gonatt Alla sötisar där ute. Love U all

Bookmark the permalink.

One Response to Tisdag blir onsdag

  1. Ann-Marie says:

    O vad det är skönt att läsa det du skriver, nu har jag inte så ont längre finns ju de som har värre…
    Nackdelen med vårt jobb är just det du beskriver hur ledsen man är innan nått händer för att man vet vad som skall hända. Men Walle tänk vilken tur vi har som får vara med hela vägen och sorgen hinner vi då också bearbeta även om alla kanske inte blir klara, så kommer inte slutbudet som en blixt från klar himmel.
    Var med om att en katt Otto kom hem och släpade halva kroppen efter sig jag förstod då genast att här fanns ingen återvändo men innerst inne så hoppades jag ändå att det här går att sy ihop. Jag var den som grät så att jag skakade hos vetrinären och detta började när domen kom. Då funderade jag på alla de gamla som jag suttit vid och som dött över hur man inte gråter för dem. För mig känns det som om döden är en befrielse när den äntligen infinner sig för de som har haft ont.
    Otto somnade in tillslut med sin tass i min hand och hans finns idag begraven tillsammans med andra vänner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *