Planering, Fundering, Spekulering

Dagbok 19 januari 2005

Wow!, det är väl det första man kan säga om reaktionen på Detta inlägg. Jag har lärt mig att många inlägg som inte får så mycket kommentarer får istället mer svar per mail. Kanske är det så att när man är extra personlig så känner många att en vanlig kommentar är för ”lite” att lämna. Då blir mail mer personligt och rätt.
Många har i alla fall skrivit, och många har ringt. Många stöttar, många tröstar och många håller med. Dessutom verkar många vara väldigt förvånade över hur jag skrev. En del verkade vara beredda på ett hatiskt inlägg som får hela sajten att svartna, och efter alla mina känsloutbrott kanske det inte är så konstigt att många förväntade sig det. Ska jag vara helt ärlig skulle jag kunna skriva ett annat brev till vissa utvalda föräldrar, det brevet skulle nog bli mer svart, eller rättare sagt kolsvart.
Det har varit en del tankar om allt som hänt denna vecka, kanske beroende på att det är ”jubileum”. Tankarna vandrar mellan sorg och samtidigt en enorm tacksamhet för att han faktiskt gjorde slut. För med en sån pojkvän behöver nazzen ingen Hitler. Kanske elakt sagt men oavsett hur mycket jag än tycker om honom så har han betett sig som en riktigt stort egotrippat äckligt litet själviskt svin. Jag tänker inte ens bry mig mer om att skriva ”Men jag har varit dum också”, allt det där kan ni.
Jag kom att tänka på Charlie idag…
Jag tycker om Charlie. Jag tycker väldigt mycket om Charlie. När Charlie sov här första gången var han full, frustrerad och ganska förvirrad. Varför försökte jag i alla fall inte att utnyttja jag honom? Det är ju min grej liksom. KAN det va så att jag inte är sån? Japp, så är det nog. Så varför i helvete bryr jag mig om vad några puckon 50 mil härirån säger?
Jo, för att SjälvplågarWalle firade storartade triumfer förra året. Han levde gott på frosseriet i den ”onde” Walle, och den korkade Walle lät SjälvplågarWalle fortsätta. Länge fick han fortsätta och härja, och ibland kommer han tillbaka. Han försöker ta sig in igen, och emellanåt för några ögonblick lyckas han. Fast Walentine börjar blir starkare och börjar allt mer stå emot SjälvplågarWalle.
Mycket beror det på mina underbara vänner som funnits där hela tiden. Mycket beror det på att Robin dök upp, och mycket beror det på Charlie. Mycket beror det på allt och alla, och mycket beror det på att JAG Walentine lyckades hångla med tolv personer och ha sex med en på samma kväll. Att under en kväll få bete sig som ett manligt luder var helt enkelt skitskoj, och där om någonstans lärde jag mig att jag kanske inte är så jävla äcklig i alla fall. Tänk vad en kväll på Gretas kan göra! Sen att jag antagligen är världens sämsta bög är mindre viktigt 😀 Ändå är SjälvplågarWalle min drog, mitt knarkt. Det är honom mitt undermedvetna tar till när jag står handfallen och vilsen. Tror jag ska börja samla frimärken istället, det är mindre farligt.
Annars ligger tankarna också mycket på vad som sker sen, efter behandlingen (2 dagar kvar!!!) Det lutar åt att en låååång semester blir av, även om semestern kommer innebära arbete och förklaring till varför jag inte vill ha grannens söta flicka som är 25 och ogift.
Något måste hända i alla fall för så här kan det inte hålla på. Jag kan inte bara vandra omkring utan att något viktigt sker i mitt liv, samtidigt vill jag göra om ”Walle”. Jag vill att Walle verkligen ska bli Walentine. Unik, otrolig och fruktansvärt jävla hela underbart W A L E N T I N E.
Jag avskyr Walle, jag avskyr honom och jag avskyr att bli kallad Walle. Fan, det låter som en jävla ölsort. Walentine låter mer som cider, och det tycker jag om.
Kommer jag hitta Walentine 6 miljarder mil härifrån då? I stekande hetta och med nötter som spränger sönder sig själva och med andra nötter som man inte får kritisera för då är man nazist, rasist och stor judehatare (jag och min släkt hamnar ganska ofta i bråk som ni kanske förstår) oavsett om man själv är judisk.
Antagligen kommer jag inte hitta honom där för samma Walentine som finns där nere, samma finns här i Göteborg. För det är ju för fan inte mig det är fel på. Det är ju dom små jävla blodiglar jag träffat som är sjuka. Det är ju HAN som är sjuk om han låter sig bli påsatt mot sin vilja. Inte jag! Va fan skulle jag göra??? Be om ett personligt kontrakt upprättat i domstol innan vi skulle knulla eller?
Det är inte mitt fel att jag träffar människor som inte bara suger musten ur mig utan också drar ur halva benmärgen.
Det som däremot är mitt fel är att jag stått ut, att jag inte bett alla dra åt helvete och istället ägnat mig åt dom som faktiskt har något att ge mig. Jag är en stor idiot. En extremt stor korkad idiot. En person som tar emot ”Du är tråkig för du har cancer” och inte slår en brödkavel i skallen på den som säger nåt sånt ÄR en idiot. Han är inte snäll utan korkad, mest mot sig själv.
Jag är en stark människa, det vet jag. Många hade stupat efter hälften av vad jag gått igenom, därför är det min tur nu. Jag vet inte hur länge jag har tills nästa sjukdomsomgång kommer men nog fan ska jag leva under den tiden. Jag har ju överlevt! Jag lever, jag mår ”bra”, och jag börjar fan få något som i alla fall påminner om en kropp igen.
Frågan är bara var jag ska leva…
P.s Dagens puss på kind går till Charlie som va söt i telefon och lyssnade och gav råd. Gud nåde dig om du missar middagen på lördagen, och föresten!…..
Jag har havregryn hemma nu! 😀
*kram* på dig vännen min
D.s

Bookmark the permalink.

2 Responses to Planering, Fundering, Spekulering

  1. Charile says:

    Klart jag inte kommer missa middagen på lördag, nu när du har havregrynsgröt.
    Kramar

  2. Walentine says:

    *skrattar*
    Fan Charlie, att lite gröt kan göra så mycket 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *