Något som kan hända

Dagbok 3 januari 2005

Dagen före man fyller gammal gick som de brukar rulla på i början. Vakna, gick upp och satte mig och skrev lite. Min lilla roman är inne i ett viktigt skede som det så fint heter. Fan, jag är verkligen kär i min psykopat. Lite synd om honom tycker jag att det är. Jag funderar på om man verkligen måste dö i slutet. Fast jag har hittat en sån ”fin” plats för honom att dö på, domkyrkan i Göteborg. Vi får se vilket humör jag är på när jag kommer så långt.
Inget från Robin idag heller, jag börjar bli orolig att något hänt 🙁
Läkarbesök och lite sprutor har jag också fått idag. Lika kul som vanligt var det. Nu har man i alla fall fått sitt vaccin. Känns bra om chansen dyker upp i framtiden om att man får göra lite nytta på den här sketna planeten.
Efter läkarbesök drog jag med Hanna och Emma och hälsade på Charlie. Han låg där i sin sjukhussäng och såg så söt och ynklig ut. Tycker så synd om honom. Jag hoppas foten hans blir bra igen, och det fort! Insåg också när jag såg honom där att jag faktisk saknar våra nätter då vi sitter och snackar om allt och inget och allt igen. I skrivande stund spelas ”Något som kan hända” i hörlurarna här. Träffande kanske 🙂
Sen efter besöket hos Charlie rasade dagen när Henke ringde och berättade en sak som gör en både arg, ledsen, upprörd och förbannad. Jag går inte in på det mer än jag gjorde i inlägget innan idag men fy fan för killar. Fy fan! Rätten att äga en kuk borde killar fanimej ansöka om.
Resten av dagen gick i ilska och sorg. Den detta drabbat har en lång väg att gå för att komma tillbaka nu, mycket lång. Jag och Henke ska göra allt vi kan göra för att stötta henne så mycket vi kan!
*tänker på dig*

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *