Födelsedag

Dagbok 4 januari 2005

Ja, då var man 33 då. Nu är det bara 1 års ångest kvar till man blir 34.
Dagen var i alla fall bra.
Blev först väckt av blomsterbud som kom med blommor från Joel. Tack än en gång snutt!
Sen ringde Charlie från sin sjukhussäng vilket jag också blev glad för. Synd att han inte kunde komma men det finns det ju ganska bra anledning till. Dumma fot!
Efter det bar det iväg till stan för att se The phantom of the opera med Markus, Emma och Hanna. Filmen var helt underbart fantastisk på alla sätt och har ni inte sett den så gör det. Musiken är så vacker och när ouvertyren spelas ryser man i hela kroppen.
Till och med Markus gillade filmen och han somnade bara en liten stund 😀
Hem efter bion med alla, inkl Robban och Tompa, där Henke och Jocke väntade. Jocke den stackaren skulle till fyrväpplingen och jobba senare så det blev inte så långvarigt för honom. Även Cissi, Mike, Jullan och Erika dök upp. Alla, utom Erika som redan ätit, fick mat och jag fick presenter och blommor. Bland annat fick jag en helt underbart cool klocka med en pendel som åker blixtsnabbt fram och tillbaka, och som sen lyser upp små söta meddelanden och annat. En sån klocka ville jag ha och det fick jag. Jag fick även en assnygg glasstaty i form av en manskropp, en sak robban och Tompa valt ut. Tror det är dags att jag snart har det DÄR snacket med dom bägge 🙂 Även rakprylar från Jocke fick jag så nu slipper jag se ut som en Tomte i januari också 🙂
Jag blev jätteglad för presenterna och allt. Tack alla!
Jag är så tacksam för att alla kom. Just nu när man inte alla dagar orkar vara spritt språngande levande hela tiden så är det skönt att ha vänner som förstår och som finns där.
Tack ni alla för att ni finns. Jag älskar er så mycket så det nästan är brottsligt.
På natten hände något däremot som inte är lika roligt men som var väldigt nödvändigt. Om det skriver jag inget om just nu för jag vare sig orkar eller känner att tiden är inne för det.
———————————————————————————–
Så var min dag, och jag är nöjd och glad för den. Ändå fanns tankar där idag som kom och gick. Det började redan på bion. Från filmens start fanns Mia med. Hon satt bredvid mig och vi såg filmen tillsammans. Bara jag visste att hon var där, men hon fanns där. Det var The Phantom of the opera vi såg i London när hon berättade att hon skulle ha barn. När Christine i filmen besöker sin faders grav och sjunger den helt underbara ”Wishing You Were Somehow Here Again” kom tårarna på mig. Tyst satt jag där och grät och jag saknade mitt liv igen.
Sen efter filmen och när vi kommit hem var det mycket som flög i mig. Den där rädslan jag känt emellanåt kom krypande inpå igen.
Jag kom på mig när alla satt och åt att jag tittade på alla som var här, och jag undrade om jag kommer sitta här när jag fyller 34. Jag är rädd för jag känner att jag inte har gjort allt som ska göras. Mitt liv är inte avslutat på det sätt jag trodde att det skulle avslutas på.
Känner mig ensam, så fruktansvärt ensam och jag skulle så gärna göra vad som helst för att hitta någon att dela min börda med. Inte för att någon kan göra det, men bara ha någon hos mig. Som bara finns där. Någon som jag somnar bredvid och som jag vaknar bredvid. Någon som Charlie men som också tycker om hela mig. Jag är så totalt ointresserad av sex just nu så det finns inte, men ömhet skriker jag efter. Fast det finns det ingen som vill ge. Walentine ser man inte på det sättet. Walentine får man ömhet ifrån, andra hållet är otänkbart. Eller så är det inte, jag har visst människor som ger mig ömhet på alla sätt. Jag är lika dålig på att ibland ta emot det som jag är duktig på att inte se vad jag har. Saken är väl den att de jag vill ha ömhet ifrån inte är riktigt lika pigga på saken.
Nu är man i alla fall 33 år och på fredag börjar det. Nya veckor med illamående, trötthet och ensamhet. För man är ensam när man har cancer. Man känner sig som världens ensammaste människa. Löjligt kanske men så är det.

Bookmark the permalink.

3 Responses to Födelsedag

  1. marion says:

    why dont you try me

  2. Markus says:

    Walle jag har redan planerat in din 34 årsdag i mitt schema vi skall sitta där allihopa igen då och du walle du behöver inte vara riktigt så ensam för om 1 vecka e jag ledig och då slipper du inte undan från mig. Kram på dig.
    Föresten sov jag inte jag blundade bara och andades lite tungt

  3. Dana says:

    Grattis i efterskott! Så då finns det lite ljus i januarimörkret: din 33-årsdag. Kram från Dana

Lämna ett svar till Dana Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *