Gretas (igen då alltså)

Dagbok 29 december 2004

Kan först berätta att jag anmält mig som frivillig att hjälpa till efter katastrofen. Jag genomgick en gång en utbildning i katastrof och traumaupplevelser vilket kom till nytta både i Backabranden och Estonia. Känner nu att jag inte klarar av att se mer på nyheterna utan att göra nåt själv. Så kan jag hjälpa till kommer jag gör det. På något konstigt sätt tror jag också att det vore bra för mig också, att få känna mig nyttig.
Idag har jag och Henke fått nytt kylskåp då det gamla paja igår kväll. Allt gick så smärtfritt så inte ens jag kunde hitta nåt att klaga på 🙂
Det nya kylskåpet är det superduperskåp med alla de underbara finsesser som ett kylskåp ska ha.
Annars var det Gretas som gällde idag tillsammans med Markus, Erica och Charlie. När Erica gått hem (kram på dig) kom Henke och sen satt vi där till stället stängde. Har jag sagt att jag älskar Gretas? Japp, det har jag men det kan inte sägas för ofta 😀
Charlie och jag blev fullast (ovanligt va) och allt var riktigt mysigt och trevligt. Det är så underbart att bara sitta på Gretas och bara få vara. Älskar det!
Tycker om att umgås med Charlie. Jag är så glad att han kom in i mitt liv vän. På ett sätt påminner han mig om när jag lärde känna Markus, det blev så där PANG också. Jag hade väl kanske önskat att han kommit in i mitt liv på bättre sätt, alltså med tanke på hur jag mår men jag behöver honom, och på något sätt tror jag han behöver mig. Det vi har, har vi så att säga. Jag hjälper honom framåt på vissa plan, och han mig (mer än han anar) på andra. Vänskap är nåt bra! Samtidigt saknar jag att inte ha honom på armen min och inte få hålla om honom. Ska bjuda hit honom snart fanimej, eller Nej. Han får bjuda hit sig själv 🙂
Har varit en ”bra” dag, eller en likgiltig dag. Vet inte riktigt längre skillnaden. Bra för att jag haft det kul, likgiltig för att jag samtidigt känner den där känslan ”hur länge till???” hela tiden.
Det jag slutligen vet är att jag för sällan skriver om Markus.
Markus, om jag med ord skulle beskriva min kärlek till dig hade Internet tagit slut. De sista veckorna har du varit så go, så fin och så snäll. Jag tror du är den ende som fullt ut vet allt och som förstår. Du lyssnar, du hör samma sak igen och igen men du finns där.
Älskar dig lillebror. Älskar dig så det knakar

Bookmark the permalink.

One Response to Gretas (igen då alltså)

  1. Markus says:

    Right back at Ya

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *