Lättnad

Dagbok 23 december 2004

Lättnad, jag känner lättnad.
Jag ska dö. Det vet jag nu. Jag ska dö och jag väljer det själv. Sjukt, helt jävla sjukt och sinnesslött men jag har valt det, och det är mitt beslut.
Livet har inte direkt varit lätt alla gånger men shit vad mycket glädjeämnen jag haft på samma gång. Sånt har jag tänkt på idag. Mina vänner, mina ovänner och dom som jag aldrig hann lära känna.
Nu låter detta som ett avskedsbrev, det är det absolut inte, men det finns en lättnad i mig som jag aldrig känt innan. En total ”Jag skiter i vilket” känsla har kommit över mig.
Tills ”den” vinner ska jag försöka vara som vanligt och inte tänka på det mer än vad som behövs. Ibland gör den sig påmind när magen vänds ut och in och smärtan hugger till, men idag när den gjorde det orkade jag inte bli rädd mer.
Kanske borde jag lägga in mig på psyk, kanske borde jag verkligen göra det, men till vilken nytta. De lär inte kunna få min livsglädje att komma tillbaka på den tiden det krävs, för snart är det ändå försent…

Bookmark the permalink.

2 Responses to Lättnad

  1. Timja says:

    Gör inte såhär…tappa inte taget, det finns mycket som väntar på dig..mycket som ska upplevas..du kan klara detta!

  2. Ina says:

    Sjukt? NÄ!
    Sinnesslött? NÄ!
    Ditt beslut? JA!
    Det är ju det enda beslut du kan fatta och fortfarande ha kvar nån slags kontroll. Om du väljer att fortsätta/återuppta behandlingen har du ju inga som helt garantier för hur det går. Att tacka nej innebär ju ändå en viss trygghet…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *