Stäng alla dörrar

Dagbok 29 november 2004

Först en stor kram till Jonas och Karin, två människor som gett ordet medmänsklighet ett ansikte.
*kram* till er båda!
————————–
En dag som den igår. Jag gråter och sen gråter jag lite till, och när sedan telefonen ringer slutar jag gråta för Walle kan inte visa den sidan av sig. Då blir jag ”bara” depp och lite djup, och sen när jag lagt på telefonen så gråter jag igen.
Antagligen har jag helt tappat allt förnuft just nu för det är som om varenda spärr i min kropp släppt. Jag tror seriöst aldrig att jag haft det så här innan. Hela våren med Herr X var ”ingenting” mot detta, jag tycker själv att jag nästan överreagerar men jag kan liksom inte sluta. Kanske är det mycket som ska ut just nu, kanske är det 14 år som ska ut. Det känns så nu.
Var vid Marias grav idag, det kändes lättande faktiskt. Det händer ibland att jag åker dit och sätter mig och bara pratar en stund. Det känns som om hon svarar ibland, ibland känns det som om hon fortfarande är den ende i mitt liv på flera sätt.
Jag försöker hitta sakerna som får en att orka leva lite till, dö vill jag inte fast samtidigt vad har jag att leva för. Det där är en fråga jag inte direkt är ensam om att ställa, min alla mina drömmar är döda, allt mitt hopp är liksom borta. Vännerna finns där men ingen känner mig. Kärleken försvann någon gång och har inte hittat tillbaka sedan dess.
Kanske är det ändå bättre att det som sker får ske. Jag behöver inte ta tabletter, skära mig i några handleder eller hoppa från någon bro. Det som jag uppenbarligen ännu en gång har inom mig tar hand om det själv. Det enda jag behöver göra är att inte göra nåt.

Bookmark the permalink.

4 Responses to Stäng alla dörrar

  1. Jerry says:

    Jag blir så ledsen av att se hur du lider och hur du kämpar.
    Du skriver så starkt att det går rakt in i mig. Har som vanligt inga tröstande ord, men jag läser och tänker så mycket på dig!
    *kram*

  2. Oj, tack så mycket Walentine!
    Du har förresten en liten liten överraskning som väntar på bloggkartan 😉

  3. Walentine says:

    Haha, tack Jonas! *krama om massor*
    Va snäll du är
    Det blev jag allt lite stolt för 🙂

  4. Hihi, ibland finns det definitivt en poäng med att ha sin egen bloggtjänst 😉
    Allvarligt, lycka till i morgon. Jag håller tummarna!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *