*rädd*

Dagbok 28 november 2004

Är rädd, oerhört rädd.
Hela dagen har gått åt till att inte försöka tänka på de där molnen men det går väldigt dåligt. De finns där hela tiden och de tornar upp sig allt mer.
Är trött och känner mig svag, eller kanske inte svag utan mer matt.
Jag svor för mig själv att förra gången skulle bli den sista, kommer det tillbaka får det vara bra.
Nu ser det ut som om det är tillbaka, men hur ska jag göra nu.
De senaste månaderna har jag känt att jag så sakteliga fått tillbaka någon form av liv igen. Sakta men säkert kröp känslan av värdighet, och faktiskt lite livsglädje tillbaka.
Just nu är det svart, totalt svart.
Varje gång, som just nu, då jag tänker på det kommer tårarna. Ångesten, rädslan och förvirringen slår hårt i mig. Jag känner mig så förbannat hjälplös, så liten och hjälplös.
Kan ingen komma och ta hand om mig? Kan ingen om bara för 10 min hjälpa mig med den där rädslan.
Shit, varför nu? Varför kunde jag inte få en chans?

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *