Lite om helgen

Dagbok 31 oktober 2004

Ännu en månad är slut nu då, och nu är det bara 2 månader kvar på detta jävliga 2004. Kommer inte direkt sakna det.
Jag drabbades av en total ”JAG HAR DET” i fredags men den får jag skriva om i morron om jag hinner.
Helgen har i alla fall varit bra. I fredags var det Gretas som gällde. Massor med folk kom till invigningen av våning 2. Det hade blivit mysigt men det kändes ändå som om det var lite kvar att göra. De måste göra nåt åt resonansen på övervåningen för det ekade alldeles för mycket. Enligt QX var det 600-700 personer där och det kan nog stämma. Jag själv drabbades av världens huvudvärk så jag stannade inte kvar hela tiden ut, men det är alltid kul att se lite människor, och denna gång hade varenda jävla spännbög i hela västsverige vågat sig ut. Aldrig har Gretas varit så fullt av linnen på solariebrända släta killar med boxershortsen uppdragna till armhålorna, aldrig tidigare har så många patetiska människor samlats i samma lokal.
Enda stora irritationsmomentet var en dum jävla bitch som sprang omkring utklädd till jävul. Hon gick in i alla och knödde sig fram oavsett om det var behövligt eller inte och antagligen var hon väldigt närsynt eller så var hon påtänd. Jag vet att jag i alla fall ville bryta av henne djävulshornen och sticka in dom i ögonen på henne.
B I TS C H!
Föresten. trots att jag, tompa och robban skrev på Herr X´s namn på VIP inbjudan så kom han inte… Va synd 😛
Resten av helgen har gått i lugnets tecken, vilket varit underbart. Jag tror inte riktigt att jag kan förklara hur skönt det känns att kunna känna lugn. Att bara slappa och inte göra något. Att inte göra nåt kan vara underbart att göra helt enkelt.
Ena svarta molnet ovan mig är väl det som jag kommit på. Jag ska berätta allt med jag kan ju ”avslöja” att jag är en idiot, och jag har haft fel sedan i januari, men nu vet jag i alla fall hur allt ligger till. Nu vet jag förklaringen av telesamtal i juli, och nu vet jag framförallt hur, varför och på vilket sätt jag ska ge igen, och NU vet jag att jag SKA ge igen. Vi kan för er som kan er historia leka andra världskriget. Jag är tyskland, han är Polen. Jag har precis släppt ut dom fångar som snart kommer bryta gränsen mot Tyskland…
Livet är bra lustigt va. För ett år sedan satt jag vid denna tid och pratade med honom, han tackade för en trevlig helg och..
Citat från dagboken:
”Han verkade så lycklig över att helgen varit så mysig.
Vi talade länge om allt och inget. Jag älskar när vi har såna samtal. Då finns bara vi och ingenting annat. Han är också så söt för även om vi har pratat länge ska han ändå ringa upp och säga Gonatt efter att han borstat tänderna. Det kan vi inte göra innan. Ibland är han så söt.”
Nu vill jag se honom lida. Livet kan mycket snabbt ändras och skillnaden mellan kärlek och hat är verkligen hårfin. Får väl också då slutligen säga det att allt jag sagt om hans föräldrar är fel. Bry er inte om vad jag sagt och trott innan, det är inte dom det är fel på.
Se det också så här. Ingenting av av det som skett innan den 17 januari i år spelar roll. Nu är det bara det som skett efter det. Den ********* som jag kände finns inte, han är död. Nu finns bara Herr X, och Herr X är en mygga, och jag hatar myggor.
I morgon är det jobb igen, hela denna vecka innehåller väldigt mycket jobb. Vet inte varför men jag har ingen lust att gå dit mer. Jag är så less på det. Är trött på dom gamla och är trött på mina arbetskamrater. Är trött på att arbeta med döden i hasorna.
Jag vill känna livet! Kanske för att jag nyss fått tillbaka mitt. Jag vet inte

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *