Jag raderar

Allt om Herr X ska nu bort!

Vilken dag, eller rättare sagt vilken kväll.
Sanna, en av mina bästa vänner, ringde mig idag på nallen. Hon berättade då att hon kontaktat en av Herr X´s kamrater och berättat. Det som hade förvånat henne lite var det att vännen redan visste. Det är egentligen inte så konstigt, någon gång var ju Herr X tvungen att berätta om vad han hållit på med. Att jag sedan sätter en spänn på att Herr X valde att själv träda fram och berätta när han märkte att jag höll på att göra det åt honom gör ju bara saken lite komisk.
Trots detta kom ”självplågarwalle” över mig. Genom att jag nu fick veta att hans vän visste det, en vän som Herr X tidigare varit livrädd för att berätta nåt för så blev det en form av bekräftelse på att Herr X talade sanning, han var straight och bla bla bla. Det var då 2 änglar i mitt liv trädde in. Katarina och Scart rykte ut och sen hände någonting med mig. Jag har gett mig chansen idag att göra det jag borde börjat med för 2 år sedan. Att hata Herr X…
Jag ska nu berätta en sak kära dagbok som jag inte berättat innan.
Lördagen den 24 januari försökte jag ta mitt liv. Den kvällen hade jag talat med Herr X´s bröder och det var då allt gick upp för mig vad han sagt och inte sagt.
Allt som sedan hände var en fyllegrej, en ren dum jävla fyllegrej. Allt handlade inte om Herr X, utan det var en kombination av allt som gjorde att jag fick nog. Hade jag inte varit plakat på natten hade tanken inte ens slått mig, men likförbannat fick jag för mig att svälja en jävla massa tabletter och sen hoppas på döden.
Döden kom inte, däremot kom föraktet mot mig dagen efter när samtalet med hans mor fick ordet patetiskt att få en ny innebörd.
Varför berättar jag detta nu? Jo, mycket enkelt. För att Herr X vet om detta.
När Henke hade sin chat med Herr X berättade han detta honom. Han talade om hur fruktansvärt dåligt jag mådde. Han bönade och bad på alla sätt att Herr X skulle komma och förklara sig. Han bad om att Herr X skulle göra det enda jag bett om, att träffa mig och tala ut om allt mellan fyra ögon. Herr X´s reaktion blev ”Oj”.
Ja, just det ”Oj”. Sen inget mer. Han brydde sig inte, utan han gick och såg på film med en kompis istället.
Detta utdrag av chatten mellan Henke och Herr X fick jag se för någon vecka sen. När jag såg den blev jag inte ledsen, utan jag blev svart. Jag fick ett sådant hat inom mig som nära nog kvävde mig, men samtidigt vågade jag inte släppa loss det. För inte kunde jag hata Herr X. Det är ju honom det är synd om. Så har det alltid varit.
På onsdag är den exakt 3 år sedan Herr X tog kontakt med mig för första gången privat. På onsdag är det 3 år sedan helvetet började. För det är ju det som är mitt minne av Herr X, ett helvete och i nio jävla månader har jag hoppats och väntat på en förklaring, en förklaring som aldrig kom. Inte till mig i alla fall. Nu är jag less på att vänta. Alla andra verkar få den men inte jag. Ingenting av det jag begärde var för mycket, men enligt han var det så. Skit samma om Walle mådde skit, hans ego var viktigare. Skit samma om han kunde gjort saker bättre, han behövde det inte och då spelade det ingen roll.
Har jag berättat att ingen människa har sett mig helnaken sedan 1994? Har jag berättat att jag aldrig sovit eller haft sex med någon och visat hela mig för den personen sedan cancern fick mig kropp att löpa amok?
Jag har bott med Henke sedan 97/98 men aldrig att han sett mig naken. Ingen har gjort det, ingen utom Herr X. Hösten 2002 var vi ju i Karlstad och där ville Herr X duscha ihop, och det gjorde vi. Jag skämdes så jag höll på att dö, men jag gjorde det. Därför kändes det så ruttet när denna person jag gör detta med sedan förklarar hur fet och äcklig man är.
Kan någon förstå hur det känns att höra att man är tråkig när man har cancer, när man gör allt man kan för att vare sig visa det eller låta det påverka andra? Kanske kan ingen det, men det är inget jag rekommenderar. Jag kommer aldrig glömma den torsdagen då han sade det. Jag ringde Markus direkt efteråt, och kanske är det ibland tur att Herr X bor långt härifrån.
Detta ska inte bli ett nytt evighetsinlägg utan det saken handlar om är att jag nu gjort det jag borde gjort för längesen. Jag hatar honom. Samtidigt är det kanske inte förrän nu allt gått upp för mig, ibland kan sånt ta tid.
Jag har skyllt på att jag inte hatar honom utan det han gjort mot mig. Det är inte sant. För jag hatar honom också. Jag hatar det han sagt om mig, jag hatar det han gjort mot mig och jag hatar att han finns/fanns. Jag hatar varje sekund av mitt liv som jag, utan någon som helst tacksamhet, visade honom min kärlek och min vänskap. Och GUD! vad det känns skönt att kunna säga dom orden. När jag idag fick säga det till Katarina i telefon, och till Scart där mittemot så kändes det så underbart förlösande. Det var som en komma ut process på nytt. En process som borde satt igång långt innan.
Jag föraktar hans familj. Jesus vid min Gud vad jag föraktar dom. Jag hatar hans mor för all skit hon hävde ur sig. Jag hatar henne för att jag i oktober förra året berättade för henne om min cancer och hennes kommentar till Herr X var att man inte kan vara ihop med någon för att det är synd om den personen. Sånt kunde hon häva ur sig utan att ens veta en tusendel om allt. Samma mor som sade ”Men snälla Walle, han kysste ju bara en annan i en swimmingpool” Jag hatar henne för att jag tvingades till HIV test för att lugna henne. Är det hennes eget sätt att leva som gör att hon tror att alla ägnar sig åt oskyddat sex.
Jag hatar hans far för att han anser sig ha rätten att ringa hit ner och kläcka ur sig en massa skit om manipulering och annat skitsnack. Jag hatar dom bägge två för att dom uppenbarligen aldrig ville inse att jag älskade deras son på samma sätt som dom älskade varandra, att inte homosexuella enbart är kåta i varandra utan kan känna kärlek. ”Vi kan ju ingenting om sånt” Fy fan för dom. FY FY FY FY
Jag hatar Herr X för att han till sina vänner idag uppenbarligen säger att han en gång varit osäker, att han en gång trodde att han var bi/bög och sen insåg att han inte var det, men att han till mig säger att han aldrig varit det och var äcklad precis hela tiden. Att han hela tiden vetat att det kändes fel. Att han så medvetet förstörde och smulade sönder allt. Att han trots det hade sex med mig sista gången vi sågs den 5 januari och under den akten säger saker som ”Jag älskar att ligga så här med dig Walle” och ”Jag älskar dig”.
Jag hatar honom för att han i så fall inte kunde säga sanningen till mig, att han kunde ge mig någon jävla tråd att hålla i, någon som helst jävla bekräftelse. Att något varit sant under den tid vi umgicks. För någonstans ljuger han, för han säger olika till olika personer. Jag hatar honom för varje gång han suttit i min soffa, ätit den mat jag betalt, tagit emot dom presenter jag köpte till honom, legat med min arm omkring sig, haft sex med mig, tittat mig i ögonen och sagt att han älskar mig. Han utnyttjade min kärlek. Om någon äcklas är det jag när jag tänker på hans kåta röst som säger ”håll om pungen lite”. Såna kom ihåg får mig att vilja spy.
Jag hatar honom för att han som det fega svin han är inte ens vågar stå för att han springer/sprang här på sajten, för att han trodde att han minsann hade övertaget medan alla egentligen garvade åt att han just kände att han hade övertaget. Jag hatar alla dom som sen gnäller över sajten, var i alla helveten har jag hängt ut någon förutom mig själv? Jag fullkomligt avskyr honom för att han den 5 januari har mage att stå och tacka för 2 underbara veckor och sen mindre än 2 veckor framåt totalt förkasta allt. Framförallt hatar jag honom för att han stal 2 år av mitt liv. 2 år jag kanske kunde fått dela med en annan människa och inte med ett svin som nu.
Vet ni vad? Jag hoppas den jäveln får cancer. Ja, det är hårt att önska någon det, mycket hårt och med tanke på att jag vet vad jag talar om så kan jag då förklara att det är ännu hårdare än vad det låter.
Jag hoppas han får det, jag hoppas inte han dör men jag önskar honom att han under en del av sitt liv får leva med ovissheten om hur länge man får ha kvar sitt liv. Jag hoppas också då att han blir sviken och bedragen. Jag skulle vilja besöka honom på sjukbädden och bara säga ”fan va tråkig du är” och sedan gå igen. Jag skulle vilja se ångesten i hans ögon när man får reda på sin egen dödlighet.
Varför kunde han inte till mig säga det han säger till andra? Är det verkligen så svårt att förstå att jag trodde att Herr X älskade mig när han lämnade Göteborg den 5 januari? Är det verkligen så svårt att förstå att jag trodde då att han tyckte om mig? Är jag verkligen så konstig för att jag tror att en person som säger ”Jag älskar att ligga så här med dig Walle” faktiskt tycker om att ligga med mig så där?
Är det samma sak att säga ”Jag trodde ett tag att jag var gay/bi men insåg sen att jag inte var det” och ”Jag var äcklad av allt och mådde dåligt hela tiden. Jag ville aldrig komma ner för det var ju bara du som ville det etc”
Min sorg över att det tog slut på detta sätt har bytts mot vrede och hat på grund av hans likgiltighet och kyla.
Det är så enormt mycket som kommer från honom och som gjort mig ledsen, förbannad och sårad detta år. En av de saker jag mest stört mig på är det sätt han målat upp vårat förhållande. Redan i januari sade hans mamma att ”Allt hade blivit förstört när jag och Herr X hade sex med varandra.”
Samma intryck får nu Sanna, att det aldrig varit bra. Varför i helvete drog han inte för då, jo för jag hotade ju honom, ”utpressade” honom och etc. Skitsnack, den lögnaktiga *mycket fult ord* vet hur det var. För sanningen är det att det fanns så många gånger då jag föreslog att vi ”bara” skulle vara vänner och sen stanna där, men då ville inte han. Det var inga hårda ord som sades, det var ingenting åt det hållet men Herr X ville inte. Han älskade mig sade han.
Jag vill inte hata, jag vill älska. För jag älskade honom, jag älskade honom så förbannat. Jag ville inte att det skulle sluta så här. Jag ville ha en förklaring och sen bara får säga ”lycka till med allt”. Det är så man ska ta farväl, inte genom hat eller liknande.
Därför har jag heller inte varit ärlig på min hemsida. Jag har hela tiden vägt allt, och jag har utan att egentligen själv tänka på det ”varnat” Herr X. Under hela sommaren visste jag att han läste, men han visste inte att jag visste det. Därför visste jag att när jag skriver ”jag ska bita tillbaka” så var det redan klart för honom att om inte han berättar sin story nu, så kommer Walle berätta sin. Jag funderade ett tag på att berätta resten för dom. Det som Herr X med stor sannolikhet inte sagt, det han sagt om dom. Tro mig när jag säger att det finns mycket som skulle få honom i rejäl knipa där, men jag kommer inte berätta. För även om Herr X menar att vår vänskap dog i maj 2002 så såg jag honom som vän, och det han då berättade för mig följer med mig i graven. Det är så vänskap fungerar. Något som han själv borde ta sig en funderare på.
Jag ville som sagt inte detta, i 9 månader har jag gjort allt jag kunnat för att stoppa det hat som bubblar upp inom mig allt mer, men nu gick det inte längre. När jag till Scart ikväll fick säga meningen ”Fy fan va jag hatar dom jävla asen” var det som en befrielse.
Om Herr X sagt att han trott under en period att han varit gay/bi men sen insett att det inte var så, hur skulle jag då kunna ha blivit förbannad? Jag brukar inte bli förbannad på straighta människor för att dom är straighta. Det Herr X också ”glömt” av är det att jag väldigt ofta sade att man under en period i sitt liv kan tveka på sin läggning. Redan den 30 december 2001 sade jag det till honom, och det var inte första gången och det var han och inte jag som började kalla sig för homosexuell. Jag såg honom aldrig som det.
Därför tas nu alla inlägg om Herr X bort på sajten. Allt ska bort. Jag vill inte längre ha Herr X i mina gamla minnen. På datorn finns ingenting kvar, inte ett skit. Alla kort på honom är borta, till och med dom kort där han är ihop med fler är väck. Hans förbannade Änglagårdbox han köpte i julklapp till mig är också borta. Tröjan jag fick i julklapp är borta. Likaså med allt annat som påminner om honom. Jag skickade ett kort mail till Herr X idag, ett mail som bara innehåll 2 frågor. Hur han i april kunde håna det mail jag skickade honom då, och vad jag egentligen gjort honom för ont. Något svar vill jag inte ha, jag till och med tog bort den adress jag mailade ifrån. Jag ville bara fråga, mer för min egen skull än för nåt annat. Jag kommer självklart inte sluta tänka, men jag ska försöka sluta analysa, spekulera och älta. Jag ska försöka göra det som han förtjänar, se honom som ”död”.
Oktober 2001 till oktober 2004 är ett svart hål i mitt liv. Jag orkar och vill inte bry mig mer, och nu ska han bort. Herr X är ingen snäll människa, därför vet jag att om jag någonsin vill läsa nåt om honom kan jag öppna Bibeln och läsa om satan själv, skillnaden är bara den att satan står för att han är elak. Herr X är däremot ett vitt litet oskyldigt lamm, enligt sig själv. Det är så förbannat lätt att komma undan allt ansvar om man 6 månader senare säger ”Jag har också varit dum”. Han försökte alltid ligga steget före och skydda sig på det sättet. Genom att först berätta blir uppståndelsen mindre.
Nej, detta är ingen självförnekelse. Detta är ingen ny plan, detta är ingenting sånt. Mitt hat har hela tiden funnits där, det märker man om man verkligen läser mina inlägg. Det som skett är att jag låter det rinna ut nu, för personer som Herr X förtjänar ingen kärlek, de förtjänar ingen respekt. Ibland kanske man måste låta sig hata för att komma vidare. Det spelar ingen roll i vad som stämmer eller inte. Det som spelar roll är det att jag känt att allt varit äkta, vad jag idag tror har ingen betydelse. Det som spelar roll är det att Herr X under hela detta år fått mig att må dåligt för den och vad jag är.
Jo föresten, en kort lustig sak. Herr X hade ju bland annat förklarat att jag ”utpressat” honom om dom där korten, och att han på det sätt inte vågade göra slut. Har jag talat om att det det bara fanns ett kort på honom när jag sade detta och på det kortet är det mycket svårt att se att det är Herr X om man inte ganska detaljerat vet hur hans penis ser ut. Det fanns inga andra kort än just det. De andra korten som vi tog ihop, ja de togs efter att jag sagt det en gång i raseri. Lustigt va?
Jag hoppas att jag en dag kommer få chansen att bita tillbaka för Gud vad jag vill det. Jag kommer inte leta efter chansen, och jag kommer heller inte vänta på den men den kommer komma för allt faller tillbaka. Om det sker i morgon eller om 10 år spelar ingen roll, men när den gör det då ska jag ta chansen. Skulle jag leta efter den skulle det vara det samma som att jag fortfarande hoppas, och jag behöver inte hoppas för jag vet och jag kan vänta. En dag kommer hans själsliga dörr att öppnas och då ska jag sparka till den så den slår honom bakut.
Far åt helvete! Hoppas att de sår du har inombords aldrig läker. Hoppas du en dag inser vilket svin du är, och kanske då också inser allt att du förstörde för mig. Som jag sagt innan så hade du bara behövt låtit mig vara. Det var DU DU DU som drev det vi hade till ett förhållande. Det var DU DU DU som ville. Det var DU DU DU som blev kär och allt sånt skitsnack (skitsnack enligt dig själv idag) Du visade i början på februari att du så totalt sket i allt du helt skiter i alla vädjanden om att prata ut.
Det enda jag ville var att få höra en förklaring, men det jag fick istället var…
”Du äcklar mig, du var surrogat för onani, det var äckligt att ligga med dig, jag fick starkare orgasmer med dig än när jag runkar men det äcklade mig i alla fall, jag ville aldrig se dig, varje gång vi sågs ville jag bara fly, när vi hade sex mådde jag alltid illa, när jag låg brevid dig ville jag bara fly, ingenting som jag sagt till dig om oss har varit sant, jag kan inte fatta att jag sade att jag älskar dig, jag mår illa när jag tänker på oss, jag mår illa när jag tänker på dig, jag kan väl inte hjälpa om du köpte biljetter till mig när du betalar dom själv, varför skulle jag komma ner för jag vill ju inte ens tänka på dig, Gud så äckliga saker vi gjort, Jag tyckte aldrig om dig, men jag ville du skulle tycka om mig mest för ingen annan gjorde det”
Sådana som du har ingen rätt, ingen rätt till någonting. Därför kan du brinna ditt egotrippade homofobiska kräk.
————————————————————————————————————————————-
Nu ska walentine.com bli det som tanken en gång var. En sajt om en homosexuell 32 åring som skriver om sig själv och sånt som intresserar honom, för det är DET som är tanken med denna sajt. Inte en massa patetiska spekulationer om nåt som kunde vara eller kanske var. Det finns miljarder saker som intresserar mig och engagerar mig, sånt som jag kanske kan sprida till andra.
Life goes on….
På onsdag kommer Pontus, och då Pontus ska jag hålla om dig. För som du sade, du är ingen ****.
Nej, det är du inte, du är allt han inte är. Du är min vän, min kamrat, en del av mitt liv. Du ställer upp och du hjälper till. Även om vi inte kommer bli tillsammans är du så viktig för mig. Därför vill jag hålla om dig, jag vill hålla om dig på det sätt du vill bli det på, och det känns som om spökena är borta nu. Är dom det håller jag om dig hela natten. Jag vet att spökena kommer dyka upp igen förr eller senare, men ge mig bara tid. Det största spöket dödade jag idag. Det luktar ruttet om det just nu men jag sätter på fläkten så är lukten snart borta.
Man måste kunna älska för att kunna hata, och man måste ju då även kunna hata för att kunna älska.
Det stämmer, för den dagen jag insåg att jag hatade ett svin, den dagen insåg jag att jag även kunde älska.

Bookmark the permalink.

8 Responses to Jag raderar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *