En liten notis från jobbet…

Ibland blir man så där rörd.
Det är något visst att se ett tiotal gamla skina upp när Harry Brandelius dyker upp på cd-skivan. Alla kan texten och alla som kan sjunger med.
”Walle, jag var så ung och lycklig då”, säger en och ler med blanka ögon.
Usch, nu får ju jag tårar i ögonen jag med bara för att jag tänker på det.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *