Vart tog solidariteten vägen

Dagbok 30 augusti 2004

Ännu en arbetsdag till ända, och än en gång genomled man ett personalmöte på jobbet. På mitt arbete älskar man möten. Vi har APT (arbetsplatsträffar) ihop med chefen varannan vecka. Sen har vi personalmöten i enbart personalgruppen varje månad. Sen har vi SSK möten varje vecka. Dessutom tillkommer det möten med arbetsterapin och sjukgymnaster. Dessutom poppar det upp lite andra spännande möten ibland. Inom komunen älskar man möten!
Jag hatar dom. Inte därför att det är tråkigt utan mer för att ingenting blir annorlunda oavsett vad vi bestämmer på våra möten.
Idag fick jag ett riktigt anfall.
Jag försökte ta upp en debatt om att vi bord arbeta mer i lag. Vi är ju där för samma sak så att säga. Genst fick
några arbetskamrater spelet och menade att jag minsann inte såg helheten i mitt arbete då jag oftast jobbade kvällar. Att jag arbetat dag innan verkade inte spela någon roll alls. Jag fick mig ett frispel och gick iväg i 5 minuter. Ingen kan lugna en arg Walle så som en Look orginal. Resten av mötet fick jag sedan gång på gång rätt då det visade sig att ingenting av de punkter vi tog upp kunde fungera just av en enda anledning, vi rabetar inte i lag. Jag blir så trött…
På vägen hem från jobbet stötte jag och Henke på en extremt påverkad man. Dessutom verkade han lida av Korsakow syndrom eller liknande. Han ragglade omkring på Backa Plan och självklart stod det 20 personer och bara glodde. Ingen brydde sig. Varför ska man bry sig om en A-lagare?
Jag blir så ledsen när jag ser sånt. Jag tänker inte försöka starta en debatt om ”dom får skylla sig själva” men vilken människa på denna jord väljer att leva ett sådant liv?
När mannen hade ramlat 3 gånger ringde jag polisen och bad dom komma och omhänderta honom. Förhoppningsvis kör dom honom till psyket, där kan han i alla fall få sova av sig det han nu var påverkad av. Mer vård än så erbjuder ju inte Sverige numer.
Vart är solidariteten? När bestämdes det att Herr A är mer viktig än Herr B? Varför denna dubbelmoral inför droger? Varför är det nästan okey att Jim Morrison var hög under en stor del av sitt liv med att vi ser ner på Sven Svensson som bor i Nordstan och tigger pengar till en papperkartong med Åkesson?
Jag förstår det inte, och kommer heller aldrig förstå mig på den synen.
Händelser som den ikväll ger mig bara en sådan inre kraft att göra något mer. Att förändra, att bidra med något. Sen om det handlar om miljö, spritpoitik eller att ta hand om gamla spelar mindre roll. Något kan vi alla göra.
Jag t.ex ska från och med tisdagen den 7/9 hålla i en cirkel för de gamla på jobbet. Vi ska läsa svensk klassisk litteratur. Mina arbetskamrater har delats i 2 läger. Den ena sidan säger ”Va du är snäll Walle”, den andra säger ”Du är fan inte klok, hur kan du göra något sådant gratis”. Gissa vilken sida jag umgås med…
Slutligen har jag blivit miljöansvarig på jobbet. Jag tror inte de vet vad de gett sig in på nu 🙂
Det första jag gjort är att nu är det slut med små jävla plast och glasburkar med sylt i. Vi gör åt i snitt en burk om dagen. Nu är det slut med det. Storpack ska det vara, 10 eller 20 kilos dunkar. Det tjänar vi både ekonomiskt och miljömässigt på. Det är SKITSVÅRT att få med folk på sånt här. Själv blir jag bara förbannad. De som alltid snackar om sina ungar borde tänka lite på deras framtid. Själv kan jag ju skita i den. Jag lär inte få några barn…
Jaja skit samma. Jag för göra som med Herr X. Jag får manipulera dom. Fan, kunde jag knulla på en straight i 2 år tack vare denna förmåga kan jag nog fan få mina arbetskamrater att tänka miljömässigt *skrattar*

Bookmark the permalink.

One Response to Vart tog solidariteten vägen

  1. AMA says:

    MOUAAHAAAHAAAA!!
    Way to go man!!
    Stå på dig – annars gör nån annan jävel det!! 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *