The green mile

Lite tankar i sena timmen

Klockan är halv sex och jag kan inte sova. Insåg när jag lade mig att oavsett hur trött jag än är så kommer inte John Blund idag. Så jag satte mig och tittade på ”The green mile”, en film jag älskar.
Jag vet inte hur många gånger jag sett den nu, fast det var ett tag sedan sist.
Tror inte jag sett den på nåt år nu. Har för mig att det senast var med X och Henke. Alla tre tycker/tyckte mycket om den.
Stämmningen i den filmen är så fantastisk, ihop med en lika fantastisk historia. Ska jag vara helt ärlig är ögonen mina lite rödsprängda nu. Grät som fan i slutet.
Börjar fundera mer och mer på det som läkaren sagt. Att det inte går att behandla mer. Hur ska jag tolka det och hur ska jag leva efter det. Jag försöker att inte ”bry mig”, men det är inte så lätt.
Jag vill inte dö, jag vill verkligen inte dö. Samtidigt är jag inte rädd för döden, däremot är jag livrädd för vägen till döden. Samtidigt känns det som om det inte spelar någon roll. Känns ibland som om jag lever på övertid i alla fall.
Jag försöker att inte tänka på det, jag försäker istället intala mig om att allt ska bli bra. Att inga fler tumörer ska dyka upp nu, men det är samtidigt ganska svårt när man haft besök av dom titt som tätt under 10 år.
Lustigt, en film om en man i en dödscell kan få en att tänka på de mest konstiga saker.
Frågan jag ställer mig själv är väl om jag sitter i min dödscell.
Shit, jag är livrädd

Bookmark the permalink.

One Response to The green mile

  1. Trueto says:

    *kramar om länge*

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *