Tiden går ju framåt

Dagbok 14 juli 2004

Shit va konstigt allt känns. Jag mår bra!
Tror det var år sedan jag kände en sådan känsla senast. Det finns liksom hopp, känns det som.
Allt har bara varit totalt kaos de senaste åren. Sjukdomar, jobb, henke, X, mamma, mer sjukdomar, X, mamma,jobb, sjukdomar, X, sjukdomar, X, mamma, henke, mamma, henke, sjukdomar och så mer av allt.
Sjukdomarna finns kvar och allt det andra men ändå känner jag nån form av inre lugn jag inte känt på länge som sagt. Undras vad det var som skedde med mig i söndagskväll. Uppenbart är telesamtalet med hans pappa det bästa som skett hittils i år. Att komma till den insikten att ”det räcker nu” var förbannat mycket för min lilla hjärna uppenbart, och det var positivt.
Ok, jag tror inte att allt nu är löst och att jag kommer leva lycklig i alla mina dar, men just nu har jag ”semester” i alla fall, och det är inte fy skam.
Dagen har i alla fall ägnats åt att besöka Markus och hans syster på deras jobb. De jobbar på Gothia Cup som terrar stan just nu så jag åkte dit och träffa dom och även Tompa och Robban. Sen åt jag för mycket på MC Donald´s och åkte sen hem. På vägen hem åkte jag buss utmed södra älvstranden, och jag tänkte då på hur mycket jag älskar Göteborg, och framför allt hur cool stan är. Vacker är den väl inte men cool. Precis vid klippan där Älvsborgsbron börjar är så mäktigt, och sen resten med alla båtar och fartyg som ligger inne eller som ska lägag till. Eller, jo visst är stan vacker. På min ”att skriva” lista har jag lagt till att jag ska skriva en hyllning till mitt Göteborg, mitt gamla Goa Götet 🙂
Kvällen ägnade jag och Henke åt att kolla på Jönssonligan på Mallorca, den var inte ens bra första gången så den blev inte bättre nu, usch sicken skitfilm. Men det är kul för SF att dom fick åka utomlands och göra film.
Får föresten ingen ordning på grafkortet så vetefan hur jag ska göra med det. Får väl införskaffa mig ett nytt.
Nej, nu är det natten sedan länge. Gonatt alla och sov gott med er
*kram*
JO! en sak till. Jag fick ett MMS från Mike idag, han är nere i Berlin med sin pappa. Blev så glad att han tänker på mig. Saknar honom, det gör jag alltid när han inte är hemma.
Usch, 2 1/2 år, men jag ger aldrig upp 😛

Bookmark the permalink.

One Response to Tiden går ju framåt

  1. Daniel says:

    fan va skönt

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *