Snart slut på väntan

Dagbok 14 juni 2004

I morgon kommer svaren på proverna. Ska bli väldigt spännande detta. Känner att det kommer bli väldigt lite sömn inatt. Samtidigt är jag inte så orolig i alla fall, känns faktiskt mer skönt nu att jag i alla fall får veta vad jag har så kan jag sedan ställa in mig på det. Det är ju inte så att jag inte vet vad som väntar mig, har vanan inne kan man säga.
Annars är väl allt som det brukar. Känlsor far upp och ner och ingenting är som det ska medan allt är som vanligt. Låter det rörigt? Welcome to my world.
Märker att jag ibland drabbas av någon form av panik om mitt brev verkligen var så bra att skriva. Jag är livrädd för att dom det riktar sig mot ska ta det på fel sätt. Eller så kanske dom tycker att jag är ett kräk som lägger ut det här. De kanske tror att jag vill hänga ut X eller nåt sånt, men så är det inte. Hade jag velat det finns det bättre sätt. För det är ju faktiskt så. Jag och X hade 2 år tillsammans. På 2 år blir det många minnen och många ”bevis” på att det som skett har skett. Då menar jag inte bilder och sånt utan allt annat. Jaja strunt samma egentligen, tolkar dom det på det sättet säger det mer om dom än om mig och jag tror inte att dom är sådana egentligen. Det är väl bara paranoidwalle som talar.
Jag vet heller inte vad som skett med mig men sedan brevet lades upp har jag också hamnat i något form av dilemma som jag inte enbart är negativ. Jag har allt mer kommit till 2 insikter. Den ena är hur mycket jag faktiskt älskar X. Det är så lätt att skriva det där ordet, älska, men jag känner att jag menar det och det är väl kanske där i som svårigheten ligger. Mitt sista minne av X är från den 5 januari, det är en kram på en tågstation i Göteborg med orden ”Jag saknar dig redan och jag älskar dig och ringer när jag kommer hem” Samma person säger sedan ”Du äcklar mig” mindre än 2 veckor senare. Någonstans där ligger liksom hela konflikten som gör att min hjärna ibland kokar över.
Samtidigt har också ljuset gått upp för mig. X är inte, och kan inte, längre vara en del av mitt liv. För det är han fortfarande, på många sätt i samma grad som innan den 17 januari och det måste få ett slut. Herregud jag sitter och väntar på något som antagligen aldrig kommer ske. Jag väntar på ett telefonsamtal med hans nummer på presentatören, eller ett brev från hans adress eller ett mail. Det kommer ínte ske. Någonstans vet jag varför, men det tar jag i morgon.
Jag har också fått en idé som jag ska testa på sajten i sommar. Som många vet skriver jag gärna och mycket. Därför ska Walentines Värld denna sommar innehålla en sommarserie skriven av mig men med handling av er. Så får vi se hur det går. Jag återkommer när jag filat på idéerna. Jag kan behöva lite annat att tänka på
Slutligen så vill jag tacka för mail jag fått om just brevet som ligger på sidan. Jag blir kanonglad för all respons om denna soppa så ni som inte mailat mig redan, fyyyyy
Håll tummarna för mig i morgon klockan 10, då kommer beskedet

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *