En kväll i juni

Dagbok 19 juni 2004

Idag skedde en hemsk sak på jobbet 🙁
Jag har väntat på att det ska se, att det oundvikliga ska komma tillbaka igen. Det som alltid kommer, och som får mitt blod att frysa till is. När det sker vill jag inte längre finnas, jag vill bara ramla ihop och dö…
Lasse Berghagen, ja just det LASSE BERGHAGEN!
Idag hittade en boende skivan. Jag trodde jag slapp lida detta år men nej då. Nu ska han spelas, varenda dag jämt och ständigt.
Visst är han klämmig Lasse men inte så jävla klämmig. Faktum är att jag vill spy på hans skärgårdar, blommor, teddybjörnar, barnbarn, sjöar, Stockholm, ännu mer Stockholm och sen ännu mer vackra Stockholm, och hans utsträckta händer och hans glädje. Han är ju alltid så jävla glad!
Jag gillar alltså glädje det gör jag, men jag skulle behöva va hög för att känna den oerhörda glädje till precis allt som han gör. Gjorde han en sång om Irakkriget skulle den heta ”Du vackra sköna öken”
Jag skrev föresten om hans ”Stockholm i mitt hjärta´s” refräng lite grann:
”Götet i mitt hjärta, låt mig besjunga dig nu.
Grundad av mäktiga kungar, hjältarnas stad det är du.
Av städer jag känner i världen, är du den stad som fått allt
Genom älvarnas kärlek till havet, är du en blandning av sött och salt”

Man ska ju komma ihåg att Göteborg faktiskt har riktigt saltvatten och inte sånt där bräkt vatten som Östersjön skryter med. Sen är ju Göteborg grundad av Gustav Adolf den store, vilket ju, oavsett vad man anser om hans moral, ändå får ses lite som en hjältekonung.
Men, de gamla gillar Berghagen för han ”är ju så trevlig”. Alla talar om honom som om dom kände honom. Så jag får väl stå ut, men på måndag ska jag fanimej KRÄVA löneökning. Annars ska jag sjunga ”Sträck ut en hand ” till min chef tills hon beviljar det.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *