Väntan

Dagbok 5 maj 2004

Händer väl inte så speciellt mycket just nu. Väntar på torsdagen då ännu mer prover och skit ska tas. Orkar inte riktigt tänka på det. Ingen idé att ropa Nej eller Ja innan jag vet exakt vad det är som ”drabbat mig”.
Hela dagen idag har jag suttit och skrivit av mig. Inte så mycket om framtiden utan mer om det som redan hänt. Känns skönt faktiskt.
Robban och Tompa kom upp på kvällen och vi spelade ett spel som hette Puerto Rico. Det var faktiskt rikigt skoj så det får man spela nån mer gång tror jag 🙂
Ändå känner jag mig så väck. Jag vill bort, bort från allt. Inser allt mer att jag inte bryr mig längre om något. Jag vaknar, lever en dag och somnar. Skulle jag inte vakna nästa dag är det ingen direkt skada skedd. Självmordstankar har jag inte, men jag bryr mig heller inte om jag lever.
Funderingarna på att strunta i behandlingen denna gång växer sig allt starkare. Är det någon idé att kämpa egentligen? För vad? För vem?
Markus verkar sur på mig. Då får han vara det också. Han vet hur mycket jag bryr mig, därför skäller jag på honom när han är dum och just nu är han förjävla dum. Samtidigt borde han känna mig så bra så han vet att jag inte direkt är typen som håller tyst om sånt som jag anser. Vill folk ha jasägare ska dom inte tala med mig. Så är det bara.
Hoppas det löser sig i alla fall. Saknar min ”lillebror”.

Bookmark the permalink.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *