Resume över 4 månader

Kanske är det dags att skriva ett liten resumé över vad som skett de senaste 4 månaderna mellan mig och Alex. Jag har allt mer börjat inse att min lilla dagbok har sina trogna fans och en del vet inte allt, det förstår jag med tanke på mail jag får. Så låt oss göra en liten resumé över vad som skett detta år…
5 januari åker Alex härifrån. Han har då varit här sedan den 26 december. Allt är så bra som det ska. Ingenting tyder på att han inte kommer att komma ner mer. Det sista han säger på stationen är att han älskar mig och saknar mig redan.
6 januari blir det bråk mellan mig och Alex för han lovar saker han aldrig kan hålla så fort han kommer hem till Stockholm.
13 januari bestämmer jag och Alex att han ska komma ner och stanna hela sitt ”sportlov”. Jag ska hjälpa honom med hans specialarbete vilket han tycker är en kanonidé. Han ska på onsdagen den 14 tala med sina föräldrar om att låna pengar till biljett av dom. Jag lovar att ligga ute med pengarna tills dess och beställer allltså en på direkten. Jag förklarade däremot gång på gång att han är tvungen att fixa pengar för dom pengarna som biljetten kostat var det som jag skulle leva på tills lönen kom.
16 januari har jag ett normalt och gulligt samtal med Alex. Vi talar om detta med att han ska flytta ner och jag tycker han ska vänta, men detta vill han inte höra på. ”Walle fatta, du är min framtid” säger han innan vi lägger på.
17 januari ringer Alex klockan 17:20 till mitt jobb. Under det halvtimmes långa telefonsamtal som följer sen gör han slut och förklarar att han aldrig mer vill tala med mig. Han var inte gay/bi, han va inte ens det allra minsta av det. Jag var inte ens hans vän och allt hade varit en enda stor lögn. Ja, han hade inte sett mig som en vän sen i april 2002. Allt hade blivit förstört av att vi hade haft sex. Han hade gått omkring som en Zombie förklarade han och varit förvirrad i två år. nAnledningen att han ens kommit ner var för att han var rädd för mig och hade varit rädd sen vi blev ihop. Anledningen till rädslan kom sig av att jag skulle ha blivit väldigt upprörd när han ville göra slut första gången. När jag då sade min sida av saken och förklarade att det ju slutat med att han börjat gråta och sen säga snyftande ”Men det är ju så jobbigt att vara bi”, ja då fick jag till svar ”jag vet inte”.nHan öste ur sig skit och bedrövelser om hur jobbigt han haft det. Allt var mitt fel, allt från sexet till att hans bästa vän och föräldrar visste om att han var bi. Ingenting var hans ansvar och livet hade på ren svenska varit ett helvete.nAllt detta sade X utan den minsta känsla i rösten. Det lät som om han läste upp allt från ett anteckningsblock eller nåt. Ingen känsla och absolut ingen som helst förståelse över att jag blev både upprörd och framförallt ledsen.
Sen lade vi på och Alex måste uppenbarligen trott att det räckte. 30 min samtal och 2 år var förbi. Behöver jag tala om att jag inte jobbade något speciellt bra resten av den kvällen. Jag var mer eller mindre i en chock.
18 januari ringer Markus Alex och frågar vad som skett. Alex förklarar då helt lugnt att ”det kanske låter konstigt men jag är inte bög”. Markus ställer andra frågor också som jag inte känner till men efteråt säger Markus att han aldrig någonsin talat med X och fått så snabba svar. Han tyckte att allt kändes insläst nästan säger han till mig efteråt.
20 januari känner jag att jag måste försöka tala ut med Alex. Jag är rädd för att han ska slänga på luren om jag ringer så jag ber Markus ringa upp och be honom ringa tillbaka. Detta vill inte Alex på grund av att han slutat bry sig helt säger han på grund av att jag blev så upprörd och ledsen på lördagen. När Markus sedan säger detta till mig blir jag förbannad och ringer själv.nJag talar med Alex en stund. Han förklarar ännu mer ingående hur straight han är och hur straight han alltid varit. Han berättar om cybersex han haft med tjejer sommaren 2002 när vi var ihop och han berättar att han stötte på en tjej på finlandsbåten samma sommar. Varje gång han nämner nåt sånt tar han i vid ordet tjej. Han berättar också hur äcklad han är av mig och allt som rör mig. Jag fick även lära mig att jag var ett surrogat för onani.
Sedan avslutas samtalet på följande sätt:
Walle: – Du menar alltså att hela din familj tror på detta skitsnack?
Alex: – Ja dom tror på mig, och dom är upprörda och arga på dig
Walle: Ja, i så fall är ni inte riktiga någon av er i familjen *efternamn*
Den meningen kommer jag några dagar senare få äta upp flerfaldigt.
22 januari är jag på jobbet och jag mår fruktansvärt dåligt. Inget blir gjort och mina underbara arbetskamrater gör vad dom kan för att rycka upp mig. De ger mig då rådet att ringa Alex igen. Vad kunde bli värre frågade dom? Det kunde bli det. När jag efter en stunds tvekan ringer Alex är han helt hysterisk. ”Jag vill inte tala med dig! fattar du inte! Du äcklar mig! Fattar du, äcklar mig!! Allt med dig Äcklar mig! Du är motbjudande och äcklig!” I början står jag som ett frågetecken, och mina arbetskamrater gör ungefär likadant. Till slut blir jag förbannad och säger:
Walle: – Så du menar då Alex att jag är död för dig nu. Vi kan alltså se varandra som döda?
Alex : – Det spelar ingen roll. Du äcklar mig
Walle: – Men va fint då Alex. Gud så fint du avslutar 2 år. Drop dead då din jävel.
Kanske var det inte direkt det absolut bästa jag kunde kläckt ur mig, och även detta skulle jag få äta upp några dagar senare.
23 januari var en fredag och Markus var här. Allt kändes totalt upp och ner och strax efter 21 på kvällen ringer telefonen. Det är Alex´s mellanbror i telefonen. Det ska kanske tilläggas att om jag haft bra kontakt med någon i den familjen så är det just med denna brors flickvän. Jag mailade henne redan den 17 på natten om det som hänt och hade fått svar av henne på onsdagen. Det hade känts riktigt bra faktiskt, då jag förstod att jag inte var riktigt så hatad som Alex hade sagt.
Alex bror inleder samtalet med att försäkra mig om att han eller hans tjej inte hade några agg mot mig. De hade förstått att saker och ting hade varit jobbiga mellan mig och Alex från och till, och Alex bror verkade också ha svårt att tro på allt som Alex hade berättat. Han var övertygad om att Alex skulle höra av sig. Han sade också något som jag reagerade på, och det var att han var medveten om att Alex brukade ljuga ibland. Han berättade sen att Alex någon sommar innan vi blev ihop (kom sen fram till att detta måste vara sommaren 2001) hade ringt honom och berättat om att han träffat tjej och att allt känts så bra. Någon vecka senare hade Alex ringt igen och i förtroende berättat att ”nu har jag gjort det”. Ingenting av det var sant.
Här ska man väl för ordningen också berätta att Alex enligt egen utsago hade cybersex med en kille samma sommar och jag vågar sätta en spänn på att om det stämmer så ringde han sin bror ganska direkt efter det. Det är ju också i denna veva som sagorna om Elin kommer upp. Elin som Alex hade varit ihop med i 8 månader med och som han sen när han i november 2002 då han erkänner att han är bög och inget annat ändrar historien om så att han bara var ihop med henne i 1 månad och ingenting hände. Ska tilläggas också att Alex efter att han bröt förklarade att Elin aldrig funnits. Allt hade varit en lögn, och detta var mycket lustigt för jag kolla igenom gamla loggar från chatten och när Alex beskrev Elin pratade han om henne som hur verklig som helst. Detta gör han mellan augusti och september 2001, sen tar det enligt han slut och han nämner henne aldrig mer. Det som också är ”lustigt” är att han under hela denna tid är ganska mycket ”böghatare”, det kommer ofta upp exempel på att straighthet är det normala.
Jag och Alex bror talade i alla fall en bra stund och det kändes underbart skönt efterår. Alex bror tyckte att jag skulle avvakta ett tag för han var övertygad om att X skulle höra av sig.
24 januari var en lördag och jag skulle på femtioårskalas den kvällen. En arbetskamrat skulle firas. Under hela dagen funderade jag allt mer på samtalet jag haft med Xs bror och en fråga dök ständigt upp ”Va då inga agg, vad har jag gjort?”
Vid sextiden på kvällen stötte jag på Alex äldsta bror på nätet. Jag frågade om jag kunde slå en signal vilket jag fick. Alex äldsta bror inledde med att berätta att han och brodern hade funderat på att komma ner till Göteborg och klappa till mig. De hade varit mycket upprörda över vad Alex berättat. Bland annat ska Alex ha sagt att jag misshandlat honom för att han legat med tjejer. Att han legat under hot från mig och alltså kortfattat levt under ett skräckvälde signerat Walentine Andetsson. Jag blev fullständigt knäckt av det jag fick höra. Allt liksom bara rann ur mig och jag tänkte hela tiden ”Detta sker inte”.Finalen kom när äldsta brodern förklarade att X till och med velat ta livet av sig, så jävligt hade han haft det. Jag försökte ge min syn av det hela. Hur osäker och allt sånt som Alex hade varit. Jag försökte inte och har heller aldrig försökt hålla undan den skuld jag har haft men jag poängterade gång på gång att han ljuger. Då kommer det för andra gången denna helg ”Ja, jag är ju medveten om att Alex ljuger ibland”
Den 24 januari blev en av de värsta nätter i mitt liv. Jag grät, hade ångest och var arg i en salig blandning. Jag söp som ett svin och tyckte helt enkelt mest synd om mig i hela världen. Jag gjorde en annan dum sak mot mig själv men det kan vi ta en annan gång-
Jag insåg också att allt detta var mycket större och mycket värre än jag någonsin kunde föreställt mig från början. Sakta började också en känsla av att 2 år av mitt liv blivit helt förstörda. Jag ska kanske tillägga att detta ”hot” jag lade mot Alex kommer från sommaren 2002 när jag fick veta att han skickade bilder på sitt könsorgan till tjejer på nätet. Detta gjorde mig minst sagt upprörd och jag sade argt en gång ”vi kan ju skicka dina jävla kukbilder till dina vänner istället, sånt gillar väl du va”. Detta var det hemska hot jag uttalade. Efter den sommaren talade vare sig jag eller han mer om det.Sen kände jag för den delen inte ens hans vänner då
Det blev den 25 januari och här gör jag mitt livs största misstag. Jag får idén om att försöka förklara för dom som uppenbart träffar Alex mest om att något är galet, hans föräldrar. Det sjukaste telefonsamtal jag någonsin haft inleds. Jag inledde när hans mamma svarade att förklara att jag bara ville ringa och ge min syn på det hela efter samtalet med Alex bror dagen innan. Hon i sin tur inleder med att tala om att hon varit så orolig och förstörd men framförallt väldigt besviken på mig. När jag då frågade om varför hon var besviken så fick jag veta att jag ju både kallat dom för CP (hela meningen var ”Du har ju kallat oss, hans familj för CP) och jag hade till och med dödshotat X. När jag försökte förklara samtalen med X (se 20 januari respektive 22 januari) och att jag inte alls kallat någon för CP (ett ord man oftast inte använder efter att ha jobbat inom vården i hela sitt liv) eller dödshotat Alex fick jag ingen respons. Alex mamma fortsatte istället med att berätta att Alex berättat om det helvete han gått igenom. Att allt blivit förstört när vi haft sex första gången. Hur bra allt var innan det. Hon berättade också om hur fruktansvärt orolig jag alltid varit och att jag ställt såna krav på Alex. Än en gång försöker jag ge min bild av det hela. Jag försöker förklara att de krav jag ställt var att han skulle höra av sig när han lovade, att han skulle bete sig just som att vi var ihop. Jag ansåg inte att det var orimliga krav. När det sedan gällde min oro försökte jag förklara hur vi haft det. Om vilket helvete de första månaderna varit och om hur vilsen och elak Alex varit. Om otrohet och annat som det medfört. Då säger Alex mor en mening som för alltid alltid alltid kommer finnas kvar i mig. När hon sade den meningen förstod jag också vilken oerhörd avsky hon måste känna inför mig:
”Men Snälla Walle, han kysste ju faktiskt bara en annan i en Svimmingpool”
Detta säger alltså Alex mamma. Jag kommer ihåg att min tanke var ”Herrejesus vilken moral det finns i den familjen”. Sen kom vi då in på pengarna. Alex mamma förklarade hur fruktansvärt besviken hon var på att Alex tömt sitt sparkonto men han hade ju förklarat att han inte vetat vad han gjorde då. Han hade ju gått omkring som en Zombie. Jag i min tur försökte även här förklara att Alex mycket väl vetat vad han gjort, och att han INTE tagit ut allt för att komma hit ner. Av dom 18000:- som funnits på kontot hade Alex använt runt 10000:- på egna saker (som t.ex hårddiskar till sin x-box och annat ”viktigt”) Detta verkade inte heller komma fram. Jag sade också att jag förstod att de var besvikna på detta med pengarna men jag ville inte ta på mig all skit för det. Jag sade också att jag inte tänkte be om ursäkt för att Alex fått betala totalt 8000:- av en summa på nära 30000:- för resor.
Sen var det då dags för Alex pappa att göra entré. Själv var jag i detta läge så uppskakad och förbannad så det finns inte ord för det. Jag skriver i min andra dagbok följande samma kväll:
”När det var dags för *namn* att göra entré skakade jag så jag fick hålla telefonen med bägge händer. Jag kände det som att jag när som helst skulle få en hjärtattack eller nåt. Svetten fullständigt dröp från mig och jag ville egentligen inget mer än att be dom dra åt helvete. Gud vad jag önskade då att jag haft ett lager med mjältbrand hemma, då hade dom fått det på posten dagen efter”
När så väl Xs pappa tar över inleder han med att säga ”Ja du, detta verkar ju utveckla sig till en riktigt otrevlig historia”. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men samtidigt fanns det ett annat lugn över pappan. Riktigt så hysterisk som mamman var han inte. Jag frågade då om jag egentligen ställde så orimliga krav. Jag sade att jag i 2 år haft en relation med hans son och jag ville ha ett avslut på den som var värdigt namnet avslut. Jag tog även själv upp detta med ”misshandeln” och sade att jag tyvärr en gång slagit till Alex och det var inget som jag var direkt stolt över, men att kalla det misshandel var väl i övertag. Jag poängterade också att jag kände att jag nog borde märkt om Alex led så oerhört här nere. (Det jag ville säga var, Om jag bara var intresserad av ung tonårskuk så finns det såna i Göteborg också men jag lät bli det) Jag förklarade att ingenting av den soppa Alex lagt fram stämmer. Jag hade heller inga intressen av att förfölja Alex men jag ville ha en förklaring. Då förklarar Alex pappa att han inte hört allt, och att jag ju i alla fall verkade tala rejält och ärligt. Jag tog sedan också upp Alexbeskrivningar av dom, särskilt då hans mamma som han framställt mer eller mindre som en homofob. Alex pappa lägger då fram att homofob är ett sådant hårt ord, men aldrig någonsin säger han något om att hon INTE hade ont av homosexuella. Något jag i min dagbok tyckte va värt att poängtera.Sen var de då dags för Alex mamma att göra entré igen och hon fortsatte med allt jag gjort mot hennes stackars förvirrade son. Nu hade jag även snackat skit om Alex till hans kompisar, och det spelade ingen roll att jag försökte förklara att jag inte talat med Alex kompisar. Det visade sig att jag snackat skit om Alex till hans kompis flickvän (tycker ni detta är rörigt så är det inget mot vad jag tycker), vilket gör mig förbannad på henne givetvis. Det visa sig sen att detta självklart inte stämde. Det var bara ännu en chans för Alex att få svartmåla mig lite till. Sedan kom då Finalen. Jag försökte även med henne ta upp den syn Alex velat att jag skulle ha på henne. Jag tog upp hösten som exempel när Alex flippat ut och sen tagit tillbaka allt. Den helgen hade jag ett samtal med henne i telefon där jag berättade vad som skett och att vi behövde ta det lite lugnare. Jag berättade också om min cancer och hur det stod till med den.nEnligt Alex hade hon direkt sen när han kom hem sagt ”Du kan ju inte vara ihop med någon bara för att det är synd om den personen”. Detta tog jag mycket illa vid mig av. Jag har aldrig någonsin försökte få det att verka synd om mig för min Cancer inför Alex. Faktum är att Alex visste extremt lite av vad som skedde med min sjukdom. Detta satt i sen sommaren 2002 när han tyckte att jag var så jävla tråkig för att jag var sjuk. Ja faktum är att hans mamma visste tusen gånger mer efter det samtalet än vad han gjorde. Jag tog upp detta och sade att jag hade så svårt att tro att hon sagt just så. Med tanke på att jag visste att familjen själva drabbats mycket hårt och olyckligt av just cancer så var det för mig ännu svårare att tro på det. Jag får då till svar ”Men Walle, han tyckte ju inte om dig”. Jag vill då bara skrika ut ”VAD I HELVETE VET DU OM DET DIN JÄVLA SUBBA”, men jag lät bli. Jag kände då att någon part måste bete sig moget, samtidigt ville jag bara komma därifrån. Sen avslutas samtalet och jag kan utan att ens överdriva det minsta säga att jag var totalt slutpumpad efteråt. Jag satt på köksstolen och bara stirrade på telefonen. Detta var samma person som jag 4 veckor innan av fått en jättefin julklapp ifrån och i och med den fick mig att tro att jag var ”en del av familjen”. Nu var jag Satan själv som förstört hennes son. Hon lyckades verkligen få mig att skämmas för allt jag var och den person jag var. Ingenting jag hade sagt hade hjälpt. Jag ska kanske också tilläggas att jag under hela tiden hade folk omkring mig som hörde samtalet. Efter att ha fått veta att man misshandlat, utnyttjat och annat så vill man gärna ha vittnen till det som sker. Faktum är att jag aldrig någonsen sedan den 20 januari talat med någon i Alex familj utan att ha någon mer som hör samtalet. nDen natten sov jag inget, men jag skrev 16 sidor A4 sidor dagbok.
Det gick sedan en vecka. Under hela denna vecka kantades mitt liv av sorg, besvikelse och ilksa. Ena stunden var jag arg som en bi, andra stunden grät jag. 2 år hade tagits ifrån mig. Ingenting av det jag trott på kunde längre va sant, eller så var allt sant. På onsdagen bestämde jag mig för att dra iväg ett tag. Jag var tvungen att komma bort från allt, och också bort från möjligheten att ringa honom. Under tiden som följer fram till det har jag ett samtal med till med Alex. Under detta samtal gör han allt han kan för att ännu mer förnedra och förstöra. Det är nu saker som ”Det gick att ligga med dig, var var ju bara att tänka på tjejer kommer fram”, ”Du äcklade mig verkligen, ibland mådde jag nästan illa”, ”när jag tänker på att jag sugit vill jag spy”, ”varje gång vi varit med varandra har jag mått dåligt”, ”Jag ville bara komma ifrån dig varje gång vi varit med varann”, ”Fattar du inte, jag har aldrig fantiserat om killar, jag har haft cybersex med massor med tjejer”, ”Du var faktiskt ganska motbjudnande”, ”Är det så jävla konstigt att fatta att jag är straight”, ”Jag sade till mamma att jag nog är den ende i hela världen som satt mig i en sån här situation” etc. Det som också då skedde är att han skulle be om ursäkt, och han bad om ursäkt för att han sagt dumma saker, som han så vuxet uttryckte sig, men han kunde inte be om ursäkt för att jag uppenbarligen levt i en lögn i 2 år, för han hade också mått dåligt. Sedan sker följande episod:Jag säger till X att jag vill ha tillbaka varenda pryl han fått. Han blir förbannad och säger att han tycker det är barnsligt att ta tillbaka allt bara för att man gjort slut. Detta håller jag med honom om, jag förklarar också att det inte är därför jag tar tillbaka det utan jag vill ha tillbaka allt på grund av att inget ju stämt. Jag trodde ju att personen jag gav dessa saker till älskade mig, det gjorde han ju inte utan snarare tvärtom. Därför såg jag då ingen anledning att han skulle få behålla skiten, utan jag ville ha tillbaka det och sen säljer jag allt och skickar in pengarna till cancerfonden.Ett ganska långt samtal inleddes men det sluta i alla fall med att han slängde på luren bara för att ungefär 20 min senare när Hanna sagt till honom att jag ville ha tillbaka mina saker senast onsdags veckan efter ringa mig igen, då från mammas telefon, och fråga om han då får tillbaka sina saker. Självklart sade jag.
När så onsdagen kommer och inga prylar dyker upp ringer jag Alex och säger till honom att han kan behålla sakerna. Jag förklarade att jag köpt dom med äkta avsikter och det stod jag fast till. Då förklarar Alex att han gjort det samma och så är det bra med det. Alltså för att förenkla för er som inte hinner med. Alex, den straighta killen som hatade sin pojkvän som han ville fly ifrån köpte Änglagårdboxen för 330:- några veckor innan och då mena han det. Det samtalet avslutades med att jag testa att säga ”puss puss” och får till svar ”puss puss”
Lördagen den 21 februari sitter jag hos mig granne och vi talar om allt som skett. Under detta samtals gång blir jag allt mer förbannad och arg. När jag sedan kommer hem är jag så flyförbannad så jag är kolsvart i ögonen. Jag fullständigt kastar mig över telefonen, klockan är runt halv ett på natten, och ringer X. Jag säger till honom att nu jag tycker det är dags att tala ut och han protesterar inte. Samtalet går som det brukar, han poängterar hur straight han är och jag får till en mening jag nästan själv är stolt över ”Ja Alex, man kan ju då säga att du är världens mest straighta människa som dessutom blivit knullad i arslet” Då säger han att han kanske inte är världens straightaste men det spelar ingen roll. Det vi gjort ska han aldrig göra igen. Jag frågar även samma sak som jag gjorde den 17 januari, om varför han kom ner överhuvudtaget om han var så äcklad och allt. Kanske ska jag påminna dig som läser denna soppa att han den 17 januari sade att han kommit ner för att han var rädd för mig. Nu skyller han på att han ändå var lite nyfiken på killar i början men hade direkt insett att det var fel. Varför han sen fortsatte komma ner i TVÅ! år kunde han inte svara på. Meningen ”jag vet inte” är ett mycket vanligt svar från Alex när han inte kan förklara sig. Fast det är ju ändå en viss skillnad på att vara rädd för något eller vara nyfiken på det.Sen händer något…
Alex ändrar sig. Helt plötsligt vill han inte alls bryta kontakten med mig. Han vill att vi ska fortsätta tala, för visst hade han saknat mig. Han ville att vi, som vänner, skulle kunna träffas och umgås. Av ganska förklariga skäl frågar jag då honom varför han håller på som han gör och då kommer det:
”Jo Walle, jag är så jävla rädd att någon ska få veta vad jag gjort där nere”.
I den stunden vet jag att jag kände att antagligen talar Alex mer sanning nu än han gjort i hela sitt liv, eller så ljuger han ännu en gång. Jag trodde på sanningen för han fortsatte berätta att han var livrädd att det skulle komma ut vad han sysslat med sexuellt. Där i den stunden insåg jag att den ende homofoben var Alex. Det var inte hans mamma eller pappa eller någon annan. Det var han själv som var homofoben. Han föraktade sig själv för att han var annorlunda. Jag kommer ihåg att jag tyckte så fruktansvärt synd om honom.
För sen tog det ytterligare 30 min och han tog tillbaka allt. Han ville inte alls umgås, prata eller något annat. Jag vet inte varför men jag bara garva åt honom. Dagen efter kom ett mail sen från honom där han skyllde på att han var trött under samtalet. Hos mig blev förvirringen ännu större, kanske inte så mycket då för vad som var sant utan mer vad som skett. Vad hade fått honom till denna tvärvändning.
Sen åkte jag och jag var borta i nära 2 veckor. Under den tiden vet jag att tre personer talade som hastighast med Alex.
Hanna och Sanna hade bägge ringt honom för de ville fråga va fan han höll på med. Bägge personer berättar detta sedan för mig. Det som var mest intressant med det hela var att de bägge trodde mindre på Alex efter samtalet. Han hade talat som en maskin sade dom, och samma känsla hade ju jag haft när han bröt med mig den 17 januari. Allt hade låtit inläst. Det ska tilläggas att Sanna och Hanna inte känner varann, och har aldrig pratat med varann heller. Jag fick också veta när jag kom hem att Sanna skrivit ett långt brev till Alex mamma. Sanna är en av mina bästa vänner och kanske också den här nere som kände och som framförallt tyckte om Alex mest. Hon hade skrivit sin syn på saken och hade även skickat med sin adress och sitt telefonnummer. Ingen reaktion på det brevet har nått henne hittils i alla fall, vad jag vet. Kanske fick inte ens Alex mamma brevet. Även Henke har kontakt med Alex denna period. Detta sker över en chat där Henke vädjar till Alex att han ska komma ner och i alla fall avsluta allt. Det vill självklart inte Alex för han tycker att jag ska komma över honom själv. Alex förklarar även för Henke hur straight, äcklad och tjofaderittan han varit och Henke ställer då samma fråga som jag ställt:
– Men varför kom du ner om du var så äcklad och allt?
– Jag vet inte, jag slutade bry mig
– Vad då slutade bry dig?
– Jag slutade bry mig om att jag inte tyckte om killar.
Så nu har vi alltså gått från, ”Jag var rädd”, till, ”Jag var nyfiken på killar”, till ”Jag slutade bry mig.”
När Henke mailade mig och berättade detta, blev jag väldigt konfundersam över dessa ändringar. För de var ju fan inte ens lika varandra. Tiden utomlands var väl ingen direkt hit. Jag kunde ändå inte koncentrera mig på något alls och lördagen den 28 februari kom jag hem igen. Då var det dags igen. Jag hann knappt komma innanför dörren innan jag får veta att Alex, som jag lovat skulle få hjälp med sitt specialarbete trots allt, inte fått sitt arbete. Henke hade inte skickat det då han inte ansåg att Alex var värd min hjälp. Klockan halv ett ringer en mycket orolig Alex. Jag smälter som vanligt och lovar honom att jag ska hjälpa honom. Sen börjar vi tala igen om allt som skett och det som skiljer denna gång från alla andra är att allt är mycket lugnt. Inget hets eller tannagnissel så att säga. Bland annat utspelas följande lilla konversation:
– Hur tror du att det känns för mig att höra att du velat ta livet av dig som din bror sade Alex?
– Jag sade inte det till brorsan utan till morsan.
– Spelar ju mindre roll eller hur, du ska ju ha sagt det. Hur tror du det känns för mig att höra att killen man varit ihop med velat dö på grund av mig?
– Det stämmer att jag sade till mamma att jag ville dö. Jag sade ”om jag inte haft er skulle jag tagit livet av mig”. Mamma blev jätteupprörd
– Tro fan det, tror du hon skulle bli glad eller? Det måste ju vara det värsta som en mamma kan tänkas höra.
– Jag visste inte att mamma skulle bli så upprörd, hade jag vetat det hade jag inte sagt så.
Alltså, Alex kan knappast mena det, och där denna kalla natt föll allt på plats. Alex ljög och jag tyckte med ens så fruktansvärt synd om hans mamma. Tänk er hennes situation. Här komer hennes son upp och fullständigt spyr galla om mig och allt däromkring och rundar av allt med att ”Jag vill ta livet av mig”. Självklart blir då hans mamma orolig till max, och med ens förstod jag hennes totala agg mot mig i det samtal jag hade med henne månaden innan. Hon måste ju verkligen hata mig för det hennes son gått igenom. Detta visste Alex och detta utnyttjade han. Blod är ju tjockare än vatten.
På samma sätt har han utnyttjat sina bröder och dom andra få som vet. Jag hade så många gånger funderat på varför alla visste utom jag innan han bröt. Han var ju ”tvungen” att göra det på det sättet. Ingen skulle få ifrågasätta något, och det enda sättet att slippa det va att få dom på ”sin sida”. Detta lyckades han ju med. De blev förbannade på mig och så fortsatte det hela vägen. Därför ringde han vissa samtal från sin telefon och andra, när han visste att jag skulle bli upprörd, från sina föräldrars telefon. Jag insåg där att Alex var extremt mycket mer manipulerande än vad jag någonsin kunde ana. Samtidigt var han fruktansvärt klumpig för sen följer en annan sån där förvirrande situtation när jag än en gång ställer samma fråga:
– Men Alex, varför kom du ner om du led så. Du var nere över 30 gånger på 2 år. Det är en jävla massa för att åka ner till någon man är äcklad av. Samtidigt kan jag inte förstå hur man å ena sidan kan vara nyfiken på killsex men å andra sidan inte ha några sexuella fantasier om det. De två brukar ju gå hand i hand.
– Jo men jag var alltså inte nyfiken på killsex utan jag var nyfiken på Göteborg och detta med att resa ner och så.
I och med det gick det alltså från att ”va rädd för dig”, till ”Nyfiken på killsex”, till ”slutade bry mig”, till ”Nyfiken på Göteborg”. Jag kommer ihåg att jag bara skaka på huvudet. Det hade ju varit bättre om Alex kunde hålla sig till samma förklaring men samtidigt vet jag att detta med rädslan var något som hans mamma och hans brors tjej ifrågasatt, och kanske är det bara en märklig slump att han tar tillbaka just detta. För så var det med allt. Alex hade inga problem att tala, så länge han inte blev ifrågasatt. När jag frågar om hans kläder (det var en jävla massa kläder som han lämna här den 5 januari) fick jag till svar ”Jag visste att vi inte skulle ses mer men jag tänkte inte på kläderna”. När jag några veckor innan ställt samma fråga fick jag till svar ”Jag visste inte att vi skulle göra slut när jag var nere”.
På detta sätt är det hela tiden. Saker och ting flyttas omkring lite grann, och det blir allt svårare att ta Alex på allvar. Det är också nu som Alex ännu en gång ändrar sig. Efter att jag förklarat att jag tror att det både för honom och mig skulle vara bra att ses och få ett riktigt avslut öga mot öga säger Alex att han också vill det. Han inser där att han också behöver det säger han. När jag vill lägga på brister han ut i ”Men skullle jag inte komma ner då?!”
Snabbt bestäms det att Alex ska komma ner den 20 mars och stanna tills den 21. Jag skulle boka biljetter och jag förklarade att jag inte hann med sånt i morgon för att jag skulle få massor av folk på besök. Därför bestäms det att jag ska boka dom direkt och sen ska Alex ringa och kolla tider och annat under söndagen. Detta samtal avslutas med Puss Puss
Söndagen kommer och gissa vem som inte ringer? Ja, duktig läsare. Alex naturligvis. Han skulle ringt innan tre och ingen Alex ringer. Själv brydde jag mig inte för ska jag vara helt ärlig var jag beredd på att han skulle fega ur. När klockan är runt 18 frågar jag efter honom genom Henkes MSN och sen bryr jag mig inte mer. Vid sjutiden samma kväll ringer Emma och det är när jag talar med henne som Alex ringer. Självklart ringer han från mammas telefon. Han förklarar snabbt och med samma robotliknande röst som han hade när han bröt att han inte ville komma ner. Han hade blivit oerhört trängd i samtalet med mig. Han ville inte heller ha hjälp med sitt specialarbete (vilket va tur för det raderade jag klockan 15 samma dag) och det var ännu en gång synd om ängeln Alex. Jag själv skrattade inombords. Jävla patetiska nolla var ungefär det jag kände om honom då, för jag liksom Alex visste ju att han ljög. Han visste ju att han inte på något sätt blivit trängd, men något hade än en gång fått honom att fega ur. Utan någon direkt ilska säger jag därförn
– Nu är det krig X, var beredd på att bli outad din jävel.
Sen lägger jag på luren. (för er som inte vet vad outad är så betyder det att man helt enkelt berättar för folk att en viss person är gay) Efter detta samtal ringer jag upp Emma igen och skrattar åt hela situationen. Under samtalet med henne ringer det hos mig ett otal gånger men jag orkar inte koppla över.
Detta är också sista gången jag talar med Alex om något som inte rör det mer praktiska. På måndagen, alltså dagen efter, får jag ett mail från Alex kompis flickvän. Hon är besviken på mig samtidigt som hon kan förstå mig säger hon. Alex hade oroligt berättat om att jag var förbannad och att jag nu skulle outa honom. Hon tyckte att jag var dum som betedde mig som jag gjorde, och visst hade hon rätt. Det hade varit fel att outa honom, och jag hade ärligt ingen tanke på att göra det. Ändå kändes det skönt att veta att han nu var så rädd för det.
Samtidigt fick jag också veta i detta mail att hon även var besviken för att jag tagit tillbaka allt som Alex fått av mig. Detta fick mig att reagera lite då jag ju inte alls fått tillbaka nåt. Jag skriver därför ett mail till vår käre Alex där jag ifrågasätter varför i helvete han fortsätter med sitt skitsnack om att jag vill ha tillbaka sakerna. Jag får följande till svar:
Jag har inte sagt efter du sa att jag kunde behålla grejerna till nån att du ville ha tillbaka dem
Alltså har han ”glömt” att berätta om samtalet vi hade när jag sade till honom att han kunde behålla allt. Något mer som Alex glömt att tala om för alla var om samtalet vi hade på lördagskvällen där HAN sade att han ville komma ner. Detta hade han inte nämnt för någon verkade det som, ja förutom dom hemma då, och det gjorde ju situationen allt mer förvirrad för folk runtomkring. Jag svarade i alla fall på mailet med att försäkra att jag inte tänkte outa honom. På torsdagen fick jag i min gästbok ett inlägg från Alex brors tjej där det stod att hämnden inte var ljuv utan den var patetiskt. Själv skrattade jag lite för mig själv för just patetiskt är ju något som verkar gå den familjen hand i hand. Samma kväll maila jagAlex och förklarade att han inte behövde vara orolig. Jag skulle inte outa honom sade jag. Som svar fick jag ”Tack Walle”, och ingenting mer.
Sen har tiden gått. Nu är det 4 månader sen allt började och visst mår jag bättre, men att säga att jag mår bra vore en lögn. Det går inte en dag utan att jag tänker på Alex, och allt som sagts. Många är dom nätter då man funderat och varit ledsen. Mest av sorg känner jag inför det att Alex tagit minnerna ifrån mig. Jag kan inte få minnas honom med glädje. Ett efter ett har han tagit exempel och sedan smulat sönder dom, och det känns svårt. Den sista kontakt jag tog med X var ett mail till honom där jag beskrev hur jag kände. Jag skrev om det här i min dagbok. Jag fick veta dagen efter att han hånat hela det mailet.
Efter det har jag inte tagit någon kontakt och jag har heller inte planerat det. Ingenting skulle väl bli bättre av det.
Är jag en ond människa? Stämmer det som Alex sagt om mig? Nej, och nej, det enda riktigt stora misstag jag gjort var att jag trodde på honom och att jag var homosexuell.
Är jag fri från skuld? Självklart inte. Det är ingen människa och jag är absolut inte något undantag. Jag har aldrig förnekat att jag slagit till Alex, jag har heller aldrig förnekat något annat. Men det ingen vill, eller orkar, bry sig om av dom Alex dragit in i detta är att det är han som ljuger. Varför han gör det vet jag inte. Det jag vet är att även jag ljugit om min läggning en gång i tiden. Även jag har tyckt att killar var äckliga och även jag har velat vara ”normal”. Ingenting är speciellt nytt under solen där. Det som däremot är nytt är attAlex på mindre än 24 timmar bytte kärlek mot total hänsynslöshet och kyla, blandad med förakt. Detta förakt spred han sen vida omkring.Tror jag då på honom? Nej, faktiskt gör jag inte det. Däremot får man nog sortera upp saker och ting lite. Att Alex tyckt om sexet VET jag. Jag är ingen person som tror att folk faller för mig som käglor, men ingen jävel, oavsett hur förvirrad han är, viftar med kuken sin framför ansiktet på en person om han tycker det är äckligt med gaysex med just den personen, och ingen människa använder ballen sin för att stryka den på ryggen på någon när denne ber honom klia honom på ryggen. Och ingen, absolut ingen, människa ligger i ett badkar med öppen dörr till badrummet i nära 2 timmar och drar i schnalen så att ”den hemske bögen” kan se det.
För man ska komma ihåg att Alex inte säger sig ha kommit på allt detta nu med hur straight han är, nej detta har han vetat hela tiden. Jag kan räkna upp ungefär tusen mer exempel med tycker att det räcker med dessa. Fast det är klart, väldigt sällan i mitt liv har jag haft sex med en person som varit äcklad och som efter att det gått för honom vill göra det direkt igen.Sedan kommer vi då till känslor. Har Alex älskat mig? Ja, det tror jag. Fast samtidigt har han säkert hatat mig. Genom den chat jag träffa honom i och allt annat man fått höra om honom så vet jag att Alex lever för att få bekräftelse från andra. I hans värld var det onormalt att vara gay, och den största homofoben var antagligen han själv. Men det är också här som allt annat än det sexuella kommer in. Hans kroppsspåk, hans sätt att vara. Han sätt att söka kontakt med mig. Han ville alltid att jag skulle ligga bakom honom med min arm omkring honom och min hand utanför hjärtat. Sen låg han och höll i min hand med bägge händer. Så var det varje gång vi träffades och som han själv sade en gång ”Så får bara dom jag verkligen älskar ligga och hålla”.nSen kommer vi till dubbelivet. Göteborg vs Stockholm. I Göteborg var han gay, här levde han på det sättet. Sen kom han till Stockholm där ingen vän förutom en visste. Han pluggar på elektrikerlinjen med bara killar. Överallt runt om enbart bögskämt och förväntningar om tjejer. Ställ det kravet på en person som dessutom verkar komma från en familj där kärnfamiljen är det enda ”rätta”. Hans mamma har nog inte heller direkt hjälpt till. Jag kommer ihåg när Alex berättade att hon vid middagsbordet sagt ”Ska du inte testa med en tjej i alla fall”. Något så opedagogiskt borde inte få sägas.
Kanske var det dubbelivet som knäckte detta, kanske inte.
Kanske har Alex idag en tjej, kanske inte. Jag är övertygad om att hans MSN och ICQ lista är full av nya söta flickor som alla vill lära känna den trevlige Alex, så var det sommaren 2002. Kanske har han redan legat med en tjej, kanske fler. Eller så lär det komma men det gör honom inte till mer straight för det. Han har helt och hållet stängt av sig när det gäller detta. Allt ska bort, och jag vågar påstå att väldigt många homosexuella, inkl mig själv, gjort på detta sätt. Däremot kanske vi inte på hans sätt totalt trampar på andra.
Sen då en sista sak. Vad tyckte egentligen Alex om mig när han bröt?
Ja, om detta är jag mycket osäker men jag säger som jag sade till en vän. Om en kompis gått igenom allt detta exakt som jag gjort så skulle jag antagligen varit övertygad om att hans eller hennes partner tyckte om henne även när dom bröt. Jag hade trott att detta hat som blommat upp berodde på att det liksom var tvunget. Inget ljus fick släppas in för då rasa allt.En del tror att Alex har tyckt om mig men att känslorna försvann och när dom gjorde det skulle han i så fall ta bort mig helt. Detta hade jag själv köpt om det inte var för två saker. Den ene är att vi faktiskt träffades mindre än 2 veckor innan det tog slut. Spela han hela nyår borde han få en Oscar. Den andra saken är att storyn Alex lägger fram efter den 17 inte heller den stämmer överens med sig själv. Små saker har ändrats, som tex anledningen varför han kom ner, och det ger ju inte direkt någon större trovärdighet. Detta ihop med ”jag vet inte” som svar på varenda fråga han inte inövat något svar på gör allt mycket bräckligt.nnSen är ju frågan vad jag känner för Alex? Att jag hatat honom för det han sagt och gjort är ingen direkt lögn. Men jag hatar inte h o n o m. Nej, jag älskar Alex. Jag älskar den killen någon så oerhört mycket och det är det som är det svåra. För jag vill inte älska honom. Jag vill hata honom in i märgen. Jag vill det, men kan inte och det är ingen mening att jag försöker förneka det. Nu vet du i alla fall kära läsare vad som skett. Tyvärr blir det nog ingen fortsättning på detta, för vad Alex beträffar är jag ett svart minne som försvinner bort ju allt mer tiden går. Det jag mer än någon annat ville och ville fortfarande är att vi skulle ses en sista gång. Att vi som normala människor kunde göra ett avslut. Detta är det enda jag bett Alex om sen han bröt men han vägrar.
Kanske är det så enkelt då som min sambo Henke sade redan den 17 januari och säger fortfarande: ”Tro fan klart det, det skulle ta en kvart och sen skulle han ta tillbaka allt. Han kan inte ljuga för dig när du sitter mitt emot”
Kanske har Henrick rätt, kanske inte. Det jag vet om är att OM det Alex säger är sant, och då menar jag hans sexuallitet, ja då behöver han ännu mer hjälp. För en person som i 2 år sänker sig att leva i ett förhållande och utsätter sig för sex man blir äcklad av, ja den personen behöver hjälp, och ingenting han gjort sen den 17 januari har ändrat den åsikten. Kanske är det så att han mer än mig behöver träffas, å ena sidan för att kanske en gång för alla inse vem han är eller för att möta faran så att säga.
Livet går vidare men trots allt blev livet både svartare och gråare utan Alex