Optimerad Bemanning: När Göteborg blev Sovjet


I del 2 av min vansinnigt spännande serie om Optimerad Bemanning har vi nu kommit fram till staden jag själv bor i, och hur denna stad fullständigt tappat all form av sans och balans.
Tänk er en värld där allt planeras för alla, där ingen får avvika och där allt ska vara likadant överallt. Tänk er en värld där planeringen för framtiden betyder att alla dras under samma kam och ingenting får vara annorlunda, och fungerar det inte spelar det ingen roll för de som bestämt struntar fullständigt i vad du tycker.
Låter den världen bekant? Kanske påminner världen om Sovjet, systemet som föll ihop på grund av just idiotiska idéer om 5 års planer och annat?
Ja, det är Sovjet jag tänker på, men det kan lika gärna vara Göteborg 2011. En stad som just nu styrs av ett parti som verkar ha tappat all form av sans och balans och ett parti som släppt lös maktgalna tjänstemän som skriker efter makt samtidigt som de som de jobbar för, folket, inte verkar ha en aning om vad som pågår och som numera är väldigt betydelselös.
2011 förändrades Göteborg i stort. 20 stadsdelar blev 10 och staden skulle få ett närmare samarbete hette det. Givetvis skulle man också spara pengar på mindre administrativ personal etc, men det där har vi inte sett än. För samtidigt som man gjorde om staden beslutade man också att man skulle införa en rad nya chefsroller och ord som ”Delat ledarskap” dök  upp lite överallt. Så i grunden flyttades egentligen bara tjänstemännen om och så även pengarna.
Det som också prydde de glada budskapen om den nya stadsdelsreformen var att staden skulle bli mer enhetlig. Oavsett om man var fattig arbetslös narkoman i Backa eller rik företagare med minst 2 husvagnar i Askim så skulle servicen bli den samma. Det skulle vara lika lätt eller svårt, välj själv, att få ta del av stadens och stadsdelarnas fantastiska utbud. Ja allt skulle bli jättebra! Dessutom skulle personalen få bättre kontakt med sina chefer för nu skulle de komma närmare medarbetarna och så vidare.
Nu snart ett år efter att reformen infördes vet vi att resultatet blev ett annat. För Göteborg har blivit en stad där det individuella, det enskilda, är historia. Istället har de 10 stadsdelarna tillsammans blivit en jättelik klump där allt ska vara lika, och Gud nåde den som försöker sticka ut.
Göteborgs Kommuns styrande har nämligen bestämt att alla har samma problem överallt så därför kan man ta ett beslut som ska gälla överallt, oavsett hur verkligenheten ser ut.
Just verkligheten är annars något som är bortglömt i den orgie i nyordningar som kommunen går igenom just nu. Istället kommer det nya idéer påbud från konungen, läs: fullmäktige, och sedan är det bara för pöbeln att rätta sig in i leden. Beslutsförfarandet bland socialdemokraterna i Göteborg påminner väldigt mycket om Prins John i Disneys Robin Hood: Hysteriskt, barnsligt och fullkomligt befriat från logik.
 

Vi tycker att det är viktigt med en god arbetsmiljö och att medarbetarna känner arbetsglädje och engagemang.

Så står det på hemsidan till stadsdelen jag arbetar på och så står det på alla stadsdelars hemsidor, men detta är naturligtvis en stor lögn. Göteborgs Kommun är inte det allra minsta intresserade av engagerad personal. Eller man vill helst inte ha personal som tänker själva. I Göteborg arbetar man nämligen efter chockprincipen. Den går kortfattat ut på att man håller tyst så länge som möjligt, sedan öser man information över personalen på så kort tid som möjligt så att sedan personalen ska bli så matt så att den inte ställer några frågor. Hela informationscirkusen runt Optimerad Bemanning är ett perfekt exempel på detta.
Hela vårt arbetssätt ska förändras och personalen har fått 90 min totalt genomgång från förvaltningen. Denna genomgång har också inkluderat ett flertal ”Jag kan inte svara på den frågan”, när personalen ställt frågor som man inte räknat med. Dessutom har man, i sann diktaturanda, dragit med någon stackars medarbetare från en annan stadsdel som kan få förklara hur bra allt är.
Det är inte första gången man gör så här och det är från kommunens sida ett smart sätt. Genom att överrumpla personalgrupperna så hinner dom inte samla sig och gå till motangrepp. Man grupperar ihop ett stort antal per informationstillfälle, skriker ut vad man vill ha sagt, och sedan är det bra med det. Personalen lämnar informationsmötena ungefär lika förvirrade som de var när de gick dit.
Det har visat sig fungera tidigare, men frågan är väl om det kommer fungera nu. För någon gång måste ju någon inse att det som sker är fullständigt olämpligt och fullständigt förkastligt, om inte annat så talar ju siffrorna sitt tydliga språk, eller är det bara en slump att vård och omsorgspersonal är så mycket sjuka?
Personalen känner sig som slavar och den känslan blir allt starkare för varje nytt ogenomtänkt politiker och tjänstemannabeslut som kommer. Allt mer tappar personalgrupperna viljan till att protestera eller ens yttra sig, och det är exakt dit man nått men kostnaden blir också personal som har känslan av att ingen lyssnar på dom, och ingen bryr sig i alla fall.
Kom då bara ihåg vad som skedde med Sovjet och vad som skett med alla andra diktaturer. För Göteborg är en diktatur, visserligen gömd i ett skimmer av valda politiker men med tanke på deras ointresse om vad som sker runt om dom så är det tjänstemän som styr, och dom är inte folkvalda. Varje enskilt boende, varje enskilt hemtjänstområde och varje enskild förskola etc ska kräva att deras lokala politiker kommer dit. De ska kräva att få svar för har politikerna med våra skattepengar beslutat om ditten och datten ska de banne mig kunna förklara sig också. Saknas det kunskap ska dom heller inte sitta som politiker, svårare än så är det inte.
I nästa del!
Optimerad Bemanning del 3: Straffet mot kvinnorna och sveket från facket
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Optimerad Bemanning: När Göteborg blev Sovjet

  1. Pingback: Optimerad Bemanning: Hur man skulle ha gjort | Walentines Värld

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *